Vår tid kännetecknas av en tillväxt av fundamentalistiska strömmningar. Sven Eric Liedman berättade om detta vid ett lokalmöte vid KHS Göteborg i mars i år.
Framförallt växer den kristna fundamentalismen i Afrika och Sydamerika.
När jag besöte Rio de Janeiro för 4-5 år sedan besökte jag en sådan församling. Församlingen var pentakostal. Pengar som framgångstecken var påtagligt. Manlig auktoritär ledning var uppenbar.
Jag har stött på samma strömningar i mildare form i Sverige. Inom den evangelikala delen av frikyrkan och inom den kyrkliga OAS-rörelsen. Ofta betonas uttrycket klassisk kristen tro. I detta brukar ingå en bokstavstrogen bibeltolkning. Selektivt har man valt att fokusera på familjebildning strikt konservativt. Öppen homosexualitet ses som synd, märkligt nog betonas sällan förbud mot omgifte.
Att hjäpa människor mot förtryck talas det sällan om. Problem med pengar och rikedom betonas ej.
Kreationism och intelligent design understöds. Helande och apokalyptiskt tänkande om jordens yttersta tid förekommer.
Sorgligt nog är många som trumpetar ut den nygamla fundamentalismen unga män.
Det är som när man läser bibeln bokstavligt riskerar man hamna i en 2000 år gammal världsbild av manlig överordning.
Samtidigt ser vi sekulära strömmningar med aggressivt budskap trumpetas ut.
Humanisternas Christer Sturmark i debatt med Livets Ords Ulf Ekman.
Ytliga svart-vit bilder. Förenklingar av en komplex omvärld att fly in i.
Att i Jesu efterföljd ta parti för den svage att arbeta för internationell solidaritet är viktigare än någonsin.
Idag är Kristen Humanism livsviktig. Och jag upplever också att vinden kan ha vänt.
Vi var ett par tusen på Gustav Adolfs Torg i Göteborg igår som visade vår solidaritet efter bordningen av Ship to Gaza. Vid Svenska Missionskyrkans kongress i Örebro öppnades möjligheten för den lokala församlingen att viga homosexella.
Bibeln behöver tolkas i vår tids världsbild. Att i Jesu efterföljd gå före i solidaritetsarbetet är uttryck för kristen humanism.
6 comments on “Kristen humanism är livsnödvändigt”
Benny Fhager refererar till Sven-Eric Liedman i sitt blogginlägg. Jag fortsätter i samma anda, han får vara något av min ateistiske husgud (om uttrycket är möjligt) för närvarande. I den nya sköna IT-världen, till vilken denna blogg hör, finns många sanningssägare, men ofta utan kraft. Allt kan sägas men vem lyssnar?, undrar Liedman: ”I massmediernas rike gör sig det lösa pratet allt bredare. Kreusa, Ions moder…skulle i TV:s lättare kanaler få berätta sin grymma historia men utan effekt, bara som en i raden av självutlämnare. Hennes anklagelser mot Apollon skulle inte föranleda någon kommentar från densamme; ty denne gud är en driven politiker som vet att de är bättre att låta kritiken förklinga utan gensaga än att lockas in i debatt.” (Ett oändligt äventyr, s 309)
Hur ser den kristne guden ut? Hur ser kristen humanism ut? Benny Fhager är svaren på spåren. Jag tror dock risken är stor att även vi blir allmänna tyckare eller passiva mottagare istället för att beröras av varandra. Låta oss beröras av varandra som levande, mänskliga och politiska varelser i detta samhälle. Som enskild orkar man inte beröras av allt, men man kan välja när och av vad man låter sig beröras. Och tillsammans kan man gemensamt uttrycka en vilja. Vad vill vi KHS med den kristna humanismen?
Radions Public service-kanaler sneglar ängsligt åt reklamkanalernas småprat och babbel. Både P1 och lokalradions mellansnack blir alltmer trivsamt småprat, inte sällan om vad som kommer senare, Mest som utfyllnad. Ändå uppmanas man: ”Missa inte..” Med IT och medierna är allt numera möjligt att säga – när utrymmet finns tycks man inte använda det. ”Aldrig har så många haft så lite att säga om så mycket”, som en annan av mina husgudar, Stefan Sundström uttryckt det (på skivan En fisk i en skål), angående TV-zappandet. Förresten, kan husgud betyda en person man blivit berörd av? Och kan beröringen, ha med Gud själv att göra? Med det vi gemensamt berör, con tangere. Och blir berörda av? Blir någon berörd av denna kommentar – av mina tankar?
Anders Wesslund
Anders
Kristen humanism kan vara förtryckande.
Teoretiserande och intellektualiserande in absurdum.
Långt borta från verklighetens folk.
Just därför är handlingen invävd i teorin så viktig.
I arbete med solidaritet frigörs den kristna humanismens potential.
Visst finns det personer som berör. För min del tog jag del av Teillhard de Chardin på 70-talet.Paleontologen som också var jesuitpater förenade kristen tro och evolutionslära bättre än någon annan.
Håller med! Hoppas du inte upplevde in kommentar alltför teoretiserande, då missade jag helt.Handling invävd i teorin, ja! Men även det vardagliga, har sin plats, som att ge sig hän. Kan inte låta bli att tänka på Häcken och fotbollshösten när jag sitter här och läser ditt svar. Just nu på kvälsskvisten kom mina två grabbar hem från match i Norsjö 8 mil bort (seger!) samt från träning. Det är gott liv.
Anders
Tack för ditt svar. Två av mina söner har varit med och byggt upp studentfotbollen i Göteborg. Så en fotbollsarena är många gånger vår kyrka. Barbro och jag gjorde också en visit till Stadsparksvallen Jönkping under KHS sommarmöte tyvärr dock ingen match.
Häcken har en etisk grund arbetar även socialt på Hisingen och brett internationellt med Gothia cup. Samarbetsprojekt med Missionskyrkan är en fotbollskola i Kongo Kinshasa.
Just idrottsrörelsen behöver arbeta med sin ideologi. Man kanske inte direkt säjer kristen humanism här man det sker på samma planhalva. Solidaritet invävd i handling.
Benny, förlåt intrång från en utomstående som inte gillar selektiv solidaritet: Om jag har förstått det rätt så visades av kristna humanister solidaritet men med vilka? Med de militanta extremister som kapade Mavi Marmara, med jihadister som gjorde båten till en krigszon, med israeler som drabbas av attacker blockaden försöker förminska, med palestinier som kläms mellan blockad och Hamas förtryck? StGs mål är enligt egen utsago politiskt. Jag är säker på att kristna humanister ville visa solidaritet med palestinier men det är mycket som slinker med som inte förtjänar solidaritet. Att kritisera kristna fundamentalister medan man agerar tillsammans med muslimska fundamentalister (StG) låter heller inte igenomtänkt.
I förspelet skanderades jihadsånger och framfördes slogans om judars död. Bland sponsrare finns uttryckta antisemiter. Förtjänar detta agerande solidaritet? Ship to Gaza är ett politiskt, bara selektivt medmänskligt äventyr mot ett land under attack och i effekt för Hamas, så ses det av många. Varför stödja en islamistisk grupp som agerar så grymt mot sina egna? För att folk ska få känna sig humanistiska och solidariska, hurra va vi är bra. Man undrar hur mycket kunskap om verkliga förhållanden ligger som bas för för solidariteten.
Mvh,
A-K Roth
A-K Roth
Alla former av antisemitism ogillas även de som kan ha funnits på det turkiska skeppet.
Ulf Carmesund från Svenska Missionskyrkan i Alingsås deltog på skeppet Sofia. Har talat med svenska Ship to Gaza om ickevåld som en förutsättning för varje aktion. Judar för israelsk -palistinsk fred är också med. I en bred organisation, speciellt en internationell sådan, kan det vara svårt med kontroll.
Som kristen humanist tar jag avstånd från alla former av våld och antisemitism.
Personligen hoppas jag på någon form av tvåstatslösning Israel-Palestina.
Benny Fhager
Comments are closed.