.
Min tanke har varit att i denna blogg fortsätta reflektera kring att KRISS, Kristna Studentrörelsen i Sverige, har upphört som rörelse, vilket Anders Kristoffersson skrev om 29/4. Det får bli senare, för den gångna månaden har jag lyssnat på en hel del samtal på Youtube med europeiska och amerikanska röster om de internationella konflikterna (Ukraina, Gaza, Taiwan), den geopolitiska utvecklingen och om EU inför EU-parlamentsvalet. Jag har lyssnat till progressiva röster (Naomi Klein, Noam Chomsky, Yanis Varoufakis, Grace Blakeley, Slavoj Zizek) och till f d amerikanska militärer, diplomater och akadamiker (Stephen Kotkin, John Mearsheimer, Stephen Walt, Jeffrey Sachs) och jag har lyssnat till både liberala och konservativa intervjuare ifrån Nederländerna (Paul Buitink), från GB (Piers Morgan) och USA (Lex Fridman) och Gita Wirjawan, Indonesiens tidigare handelsminister.
Jag har gjort det för att förstå vad som händer både i omvärlden och i Sverige, då det är svårt att alls få någon kunskap utanför de snäva narrativ vi ängsligt och medvetet håller oss med i vårt land idag. Det jag kan säga är att det pågår ett annat samtal, där andra narrativ får plats. Om Ukraina, om Israel/Gaza och om den nya framväxande multipolära världen när USA utmanas. Det är bra att få andra perspektiv, det är bra att se genom andras linser. Det är allvarliga samtal som ställer kritiska och nödvändiga frågor till det mycket allvarliga läge vi globalt befinner oss i idag.
Hur kan världen undvika att kärnvapen kommer att användas? Hur ser världen på västs ”double standards” gällande moral och internationell rätt, så som det spelas upp gällande Israels ageranden i Gaza? Hur ses det på USA:s och Natos medvetna utvidgning österut och betydelse både för vägen till krig och dess avslutning? Varför blir det spänningar i Östasien? Varför vinner högernationalistiska krafter så mycket mark? Vad kommer att hända i EU-parlamentsvalet om och när de högernationalistiska vinner mark? Kommer EU:s konservativa majoritet att förstå att det inte går att samarbeta med de högerextrema eller kommer den att göra som vår nuvarande regering i Sverige, aningslöst blunda och frisäga sig ansvar?
Mitt i allvaret är det en av dessa röster och intellektuella tänkare jag fastnat mer för. Han är både skarp och har dessutom en härlig humor med sitt grekiska temperament. Det är nämnde Yanis Varoufakis, ekonomiprofessor och en kort tid finansminister i Grekland 2015, när landet offrades under åren efter finanskrisen 2008. Han kommer förhoppningsvis bli invald i EU-parlamentet. Det ger hopp, en radikal röst som riktar ljuset mot både det marknadsliberala EU-etablissemanget och de högernationalistiska krafterna. Ni kommer att höra mer om och av denne man hoppas jag.
Det finns en hel värld utanför Sverige på nätet. Om ni är intresserade så googla något av namnen jag nämnt och ni har mycket god lyssning eller tittande framför er.
Det blir min försommarhälsning här på bloggen.