EU-valet utmanar existentiellt – kriget, klimatet och migrationen

4/6 2024 av Anders Kristoffersson

”Nej till stöd för Ukraina”, ”Swexit – Sverige ut ur EU”, ”Folkomrösta om svenska NATO-medlemskapet”. För några dagar sedan, mitt i EU-valrörelsen, kom jag till Rådhustorget i Umeå. Där pågick ett möte med stark polisbevakning och -skydd. Jag lyssnade på talarna och har omformulerat deras argument till tre paroller.

Bakom mötet stod Alternativ för Sverige (AFS), det parti som 2017 knoppades av från SD. I riksdagsvalet 2022 fick partiet 0,26 % av rösterna. Perifert men som nationalistiska högerpopulister fångar de upp stämningar i europeisk opinion inför söndagens val. Ett ödesval inför kriget, klimatkrisen och den framtida migrationen.

Ukrainakriget utmanar med sin särskilda koppling till det svenska NATO-medlemskapet ( https://kristenhumanism.org/2024/03/11/nato-fragan-om-anglar-och-djavlar, https://kristenhumanism.org/2024/03/11/en-forvirrad-fredsvans-funderingar).  Hur ska fred förenas med rättvisa?  Där fred ses som frånvaro av våld och rättvisa som gamla, historiska gränser för Ukraina.

Redan för ett par år sedan var opinionen i EU-länderna kluven mellan fred och rättvisa (https://kristenhumanism.org/2023/02/24/ukraina-i-den-lilla-och-i-den-stora-varlden-om-realism-och-hopp-under-fastan) och är så fortfarande, även om fred nu än mer verkar föredras framför rättvisa. Dock står regeringarna i EU-länderna ännu bakom stödet till Ukraina. Men i höst hotar presidentvalet i USA.

Kan Ukraina kan vinna kriget? Erik Lundgren frågar detta (https://kristenhumanism.org/2024ödet/05/31/kan-ukraina-vinna-kriget). Här ryms moraliska spörsmål bl.a. den om fredens möjliga varaktighet. Tyskland förlorade första världskriget, den första katastrofen, men på detta följde den andra katastrofen, andra världskriget. Som födde tankarna på EU som ett fredsprojekt.

Det finns en risk för kärnvapenkrig om EU:s stöd medför angrepp på rysk militär på ryskt territorium. Jag vet inte om försvar av Ukraina och en rättvis fred är möjlig utan sådana angrepp. Ett omöjligt dilemma.

Vad skulle fred innebära territoriellt? Att Ryssland lämnar Krim och Donbass, en återgång till 2014 års gränser? Men med vilket Ryssland ska, och kan, man sluta en rättvis fred? Det framväxande fascistiska Ryssland som Peter Englund beskriver i DN 2 juni ( https://www.dn.se/kultur/peter-englund-ja-ryssland-har-blivit-en-fascistisk-stat) eller det sedan decennier tillbakaträngda Ryssland? Rysslandsbilderna, och med dem hotbilderna, varierar. En komplicerad dialektik.

I alla händelser blir det klart farligare om högernationalistiska populister, de ideologiska bröderna till AFS och till det desto mer mäktiga SD, stärks genom EU-valet. För Ukraina, för klimatet och för de människor som i framtiden rör sig mot Europa.

Klimatpaketet inom EU, Fit-for-55, med dess globalt sett långtgående mål, holkas ur vid en högersväng. En opinionsundersökning från januari 2024 (av 12 EU-länder: Österrike, Frankrike, Tyskland, Grekland, Ungern, Italien, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien, Spanien och Sverige) visar att EU-medborgaren i gemen föredrar lägre energiräkningar framför reducerade utsläpp (41 % före 25 % med 34 % obestämda). Sverige och Portugal är de enda avvikande länderna där i Sverige 37 % föredrar lägre utsläpp medan 32 % vill ha lägre energipriser (se https://ecfr.eu/publication/getting-the-european-parliament-election-right).

EU:s strama migrationspakt skärps vid högersvängen. Paradoxalt då opinionen är splittrad; migrationen är mindre viktig för medborgarna än för nationalistiska högerpartier.

Men nog utmanar migrationen; efter 2015 års flyktingvåg lyfte statsvetaren Ivan Krastev i sin Efter Europa (2017) fram den som en europeisk identitetsfråga. Och inte bara immigrationen utan också emigrationen, sedan flera decennier stark från länderna i Centraleuropa, påverkar unionens demografi med dess allt äldre befolkning.

Klimat och migration hänger ihop. När klimatkrisen skärps ökar migrationen in mot Europa. Internationell solidaritet och rätt till asyl kan bli enbart söndagsförkunnelser. Liksom talet om rättvis fred. Fästningen Europa byggs åter upp. Tidigare kolonialister barrikaderar sig. Vad skulle humanisten Erasmus av Rotterdam sagt?