Skip to content

Kristen humanism

Domens dag

I kollektbönen denna domsöndag: ”…styr våra hjärtan och tankar med din helige Ande så att vi med din rättvisa dom för ögonen lever enligt din vilja. …/… ” du Helige, hjälp oss att känna igen din Son, när han möter oss i våra minsta bröder. Låt hans kärlek bli oss till dom och frälsning var dag…/… När vår värld förgås, ge oss då av nåd del i den nya himmelen och den nya jorden, där rättfärdighet bor.”

Den drabbar mig denna morgon, denna bön. När vår värld förgås inför våra ögon. COP 30 har nyss avslutats i Brasilien utan att stärka hoppet för att klara klimatkrisen, president Trump har kommit med ett fredsförslag för Ukraina ovan ukrainarnas huvuden, Förenade Arabemiraten smugglar in vapen till paramilitära RSF i Sudan via Somalia i ett inbördeskrig som rymmer så mycket våld mot våra minsta bröder och systrar och i Gaza och på Västbanken fortsätter palestinier att dödas trots vapenvilan. Vapen, som tillhandhålles av världens stormakter; Kina, Ryssland, av USA och oss västeuropéer – svenska vapensystem finns både hos Förenade Arabemiraten och Israel  – tillbeds som förvrängda symboler för makt men andas bara rädsla.

Tron på vapnen när varje konflikts svar på dem är mer död, mer orättfärdighet. Eller cynismen, att tjäna pengar på konflikter, att exportera vapen medvetna om döden i dess följd. Med orwellska omskrivningar: krig är fred, avskräckning är säkerhet, att döda är att rädda liv. Där vi själva börjar tro på vår retorik och självrättfärdighet.

Jag drabbas. ”Så att vi med din rättvisa dom för ögonen lever enligt din vilja”. Vi klarar det inte, jag gör det inte.
Vi är värda att förgöras.
Domen, den som avslöjar oss och är nödvändig för att göra oss till människor.
Ansvariga.
Får oss att ana och prövas mot det sanna, det heliga.

Där finns en aning av hopp och räddning, kärleken bryter sig in i texten. Utan den och nåden förgås vi. ”Låt hans kärlek bli oss till dom och frälsning var dag”. Den är vår dom men oss också riktningen framåt mot advent – där rättfärdigheten får bryta fram.


Anders Wesslund, psykolog och psykoterapeut med många år inom BUP, numera verksam vid S:t Lukas i Skellefteå. Återkommer ofta till mellanmänskliga relationer; från inre rum till samtalsrum och geopolitik.