Hör i Nyheterna den 12 februari att många kommuner slutat låta hemtjänstpersonal handla åt sina ”kunder” och i stället hänvisar dem till att själva beställa på nätet för hemleverans.
Det väcker frågan om den digitala utvecklingen i samhället överhuvud. Den leder till stora
besparingar och en rationalisering av mycket arbete. Men ett problem är att en del av de besparingar man gör tas från den svagare grupp som inte behärskar dator eller smart mobil.
Ett rimligare sätt att rationalisera och spara vore att försöka att samtidigt som man inför en digital behandling för flerparten av brukare ser till att det finns en alternativ möjlighet för dem som inte kan använda sig av de digitala metoderna. Då blir det en helhet av reformen. Den totala besparingen blir lite mindre, men då har många fler möjlighet att vara med också i fortsättningen.
Det här rör vid begreppet kreativ förstörelse, ämnet för 2025 års nobelpris i ekonomi. En kreativ förstörelse som man menar är nödvändig för den ekonomiska utvecklingen.
Nya metoder utvecklas ständigt. Det betyder att äldre väletablerade metoder plötsligt inte står sig i konkurrensen. Det för också med sig att de som har utbildat sig i dessa metoder inte längre är attraktiva på arbetsmarknaden, om de inte vidareutbildar sig.
Den franske pristagaren Philippe Aghion har skrivit mycket om detta.
Katarina Barrling skrev tillsammans med Cecilia Garme – bägge statsvetare – boken Saknad: På spaning efter landet inom oss. De ger en mycket konkret och inkännande bild av hur många människor förlorar sina arbeten och sociala sammanhang när verksamheter läggs ner, när tidigare efterfrågad kompetens inte längre efterfrågas. Det betyder också att gemenskaper vittrar ner. Saknaden driver också fram en längtan efter en värld och verklighet som tidigare funnits.
Philippe Aghion är mycket tydlig med att de grupper som förlorar sina anställningar och sin position måste mötas på ett ansvarigt sätt av samhället. Möjligheter till omskolning och nyorientering eller stöd behöver ges. Brister samhället i det avseendet växer sig populistiska politiska strömningar starka. Vi ser mycket av detta kring oss i Europa.
Den tyska sociologen Andreas Reckwitz har i Verlust. Ein Grundproblem der Moderne visat hur framstegets baksida, förlusterna, tar alltmer utrymme.
Ett annat exempel presenteras i SvD 9 februari. Det handlar om hur utvecklingen av AI nyligen lett till ett AI-verktyg som kan skriva koder, alltså datorprogram, något som hittills har krävt ett stort antal kompetenta personer. Artikeln har rubriken: AI-verktyget knäcker kodare: ”Fungerar sinnessjukt bra”. En ledare för ett kodarföretag berättar att en oerhört snabb omställning och en drastisk reduktion av arbetsstyrkan nu är nödvändig.
Lars Söderholm är docent i teoretisk fysik. Undervisning och forskning vid Stockholms universitet och KTH. Kyrkvärd i Täby, Svenska kyrkan, körsångare och amatörmålare.