Skip to content

Kristen humanism

Morgondagens kristendom är Abrahams gästfrihet

Vi är en samling avdankade pastorer inom Equmeniakyrkan som deltar i en bokcirkel på nätet via zoom, förtjänstfullt ledd av personer från Equmeniakyrkan centralt och Enskilda Högskolan.

 

Vi har just läst och diskuterat Tomas Haliks bok Morgondagens kristendom. Författaren är en tjeckisk katolsk präst och teolog som bland annat varit rådgivare till framlidne påven Franciskus i dennes försök att implementera Andra Vatikankonciliets omdaning av Katolska kyrkan bort från klerikalism och främlingsfientlighet.

 

Tomas Halik gör en djupgående analys av kristendomens utveckling som en vandring genom olika mognadsstadier med många metamorfoser – förvandlingar. Han finner att kristendomen är på väg in i en tredje upplysning som gör upp med både klerikalism – prästvälde och fundamentalism – absoluta lärosatser, som åstadkommit så mycket öppet och fördolt maktmissbruk. Han talar för en ny upplysningstid, där sökandet efter trons inre mysterium sprider sig utanför kyrkornas bastioner som byggts som försvarssystem mot fientligt maktövertagande från andra religioner eller sekularism och ateism. Han tror på en ny era där kristna söker samstämmighet med den djupare värdegrunden inom judendom och islam och möjligen också bland agnostiker och ateister som söker den livsbejakande tråden hos allt levande

 

När jag läst hans bok associerar jag till det jag lärt mig om den nyevangeliska väckelsen i Sverige under 1800-talet. Det var ett andligt och socialt uppvaknande hos den breda befolkningen i landet som motarbetades med maktpolitiska medel från både lutherska kyrkan och de nyfödda industrialisternas maktpositioner under den när bondesamhället inledde sin förvandling och skaror av arbetslösa bondsöner och -döttrar sögs upp i en människoätande industrikvarn.

 

Grunderna för det andliga och sociala uppvaknandet i befolkningen anses ha olika orsaker. En är den kristna pietismen som kom med återvändande krigsfångarna från Ryssland, som blivit väckta till en ny mer personlig relation till Jesus Kristus. De läste bibeln på ett helt nytt sätt. De såg kärleksfulla och jämlika relationer byggas på varje sida i bibeln mitt bland alla berättelser om maktstrider och våldsamheter.

 

Man lärde sig att bilda föreningar av likasinnade som inte var hierarkiska som staten, statskyrkan och industrierna, utan där var och en bidrog med det man kunde till gemensamma aktiviteter helt utanför kyrkans väggar. Nyläsarna upptäckte nya vänner.  Kanske var också ryktena om Franska revolutionen med och påverkade drömmen om frihet, jämlikhet och broderskap – centrala värden i nyläsningen av bibeln. Det var inte våldsamheterna som berättades om utan de bevingade slagorden som spred sig som memes över världen och fångades upp av människor som var i den mognadsprocess där detta blev viktigt.

 

Folkrörelserna som vi talar om idag föddes då i den sociala undervegetationen. Det var nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och de fria nyläsarna som firade gudstjänst utanför kyrkan och samlade ihop av egna sparade slantar för att driva barnhem, skolor och bygga lokaler att samlas i. Staten och kyrkan såg det som laglöshet och revolutionär verksamhet i början och bruken och kyrkan skickade länsman och egna huliganer att stävja lagbrotten.

 

Men liberalerna i riksdagen uppfattade den folkliga metamorfosen och drev på för att mjuka upp lagarna något och sakta men säkert började samhället förändras underifrån. Det tog nästan 100 år innan den så kallade nyevangeliska sociala väckelsen bedarrade och översköljdes av den amerikanska fundamentalistiska väckelsen som var något helt annat. Det var en andlig väckelse som krävde tillbaka hierarkierna och auktoritetstron och gjorde den bokstavliga läsningen av bibeln till ett ideal. Väckelsen drevs vidare av professionella predikanter mer eller mindre välutbildade men som härmade sina idoler och deras lärotolkningar.

 

Det Missionsförbund jag själv växte upp i var en blandning av dessa två läsar-traditioner, men jag lärde mig att värja mig för den fundamentalistiska och bokstavstrogna ådran och sökte efter de jämlikhetstrådar och frihetstrådar och syskonskapstrådar av kärlek och tillit jag uppfattade hade funnits i min pappas barndom i början av 1900-talet.

 

Jag tror som Tomas Halik att just dessa trådar fortfarande växer och blir allt mer betydelsefulla ju mer främlingsfientlighet och fundamentalistisk nationalism och marknadsliberalism breder ut sig över världen. Det som händer under den turbulenta ytan inför höstens val i Sverige är viktigare att ta till sig än den aggressiva upprustningen för att möta fiender på fiendens planhalva. Det sker något djupare som är mer värdefullt i det som Abraham fann när han mötte de tre kungalika gestalterna som han bjöd in på mat och vila. De gestaltade en förunderlig jämbördighet med varandra men drog in även honom i den jämbördigheten så att Abraham kunde förhandla på jämlikt plan om framtiden för de främlingsfientliga städerna nere i dalen. De fem städernas innevånare skulle kunna räddas från en hotande katastrof om det bara fanns tio som inte var främlingsfientliga utan kunde lyssna till främlingarnas varningar. Men det fanns bara en Abrahams brorson Lot som lyssnade och kunde fly undan naturkatastrofen. Det fanns inget strafftänkande hos de tre kungalika gestalterna – bara en vilja att rädda befolkningen från en hotande katastrof i den dal där heta asfaltgropar av olja sedan gammalt kokade under ytan. Det var främlingsfientligheten som blev städernas undergång då jorden öppnade sig och Döda havet utvidgades.

 

Det är Abrahams gästfrihet på jämlikt plan med främmande kungar som är grunden till Israels religion från Mose till den judiska religionen från David och Salomo till den kristna religionen från Jesus och till den muslimska religionen från Muhammed. De har samma kärna av kärlek och gästfrihet och olika former av främlingsfientlighet och härskarmentalitet som blockerar kärnan, en kärna som handlar om livets helighet i alla dess former, fött i en urcell som delat sig i det oändliga med en gudomligt formad självlärande kod i varje ny cell, i varje organism och levande varelse, en kod som strävar efter största möjliga tillit och samverkan.