Att tala politik som kristen humanist

För mig är det omöjligt, jag kan inte låta bli att tala politik mitt i pågående valrörelse. Jag är orolig, jag är upprörd, jag styrs mycket av mina känslor. En eftertänksam humanistisk hållning är svår, och känns nästan oansvarig just nu – som om man kunde stå vid sidan om och kommentera en match. Men jag vet, den är nödvändig. Humanismen sträcker sig bortom höger-vänster, fångas inte helt av ideologierna, men den tar sikte på hur beslut tjänar människan, och i kristen tradition är väl tjänandet och identifikationen med änkan och den fattige en kompass?

Jag är människa, jag är politisk, jag tror. Mina värderingar är formade av min uppväxtbakgrund med smärtsamma erfarenheter av snäv religionsutövning. Den kan kallas traditionellt frikyrklig eller konservativ. Den hade fundamentalistiska inslag. Vägen ur denna fromhet ledde mig under mitt 20-tal till min identitet som kristen humanist. Jag vet vad det innebär att utdefinieras av de goda.

Så gör de anspråk på ”det kristna” i det offentliga rummet: ”Ett mänskligare Sverige”. Så förföriskt likt humanism. Så gömmer sig den gamla statskyrkans uppbärare av överhetskristendom i ”det nya arbetarpartiet”. Socken- och landskyrkan, kyrkan som kulturbärare har sina försvarare. Mot vad? Det främmande. I detta val tycks de få en ännu tydligare försvarare – kyrkan som symbol för nationalism, det svenska. Frisinnet då? Den borgerliga vänsterns röst, socialliberalismen med rötterna ner till de tidiga liberala tänkarna? Ordning och reda, hårdare tag  skanderas och en allians där samhällsgemenskapen urholkas, individualiseras, verkar istället ha tagit dess plats.

Medvetna och systematiska beslut under mandatperioden har försvagat den svagares ställning, har medvetet fattats för att befästa och öka segregationen i samhället, att öka på girigheten hos medel- och överklass. Valfrihet; frihet att välja bort kontakt med oönskade samhällsgrupper. Det sades rakt ut i kvällens skoldebatt; ”så bra att få välja bort skolor med dålig kvalitet för sitt barn”. Och Skolverket rapporterar om ökade skillnader. Att slippa ansvar för dem som går kvar; att privatisera moralen och valen. Valfrihet, välja bort. Inte frihet; till en förenande samhällsgemenskap. För den som vill granska hårddata, så finns de där svart på vitt. Beslut. Beslut såsom det om 90 kr i A-kassa för mig välavlönad akademiker och trygg anställning, 440 kr för lågutbildad med låg lön och visstidsanställning. Försäkringen när man blir ställd utanför. Men varken motiven eller bakomliggande värden för dessa medvetna beslut rannsakas. Kristna? Liberala? Inte nödvändigtvis, men nödvändiga att ta ställning till för den som gör anspråk på det kristna, som söker mandat för maktövning i kristna värderingars namn eller utgår från en kristen bekännelse som grund för att lägga sin röst.

John de Gruchy, med personliga erfarenheter av hela apartheidsystemets konservativa kristna överbyggnad och konsekvenser för kyrkor och det sydafrikanska samhället, ville tala om att vara kristen på sommarmötet. Han ansåg det svårt, men han är en god uttolkare av vad kristen humanism kan innebära. Jag känner så väl igen hans uppväxt i min egen hembygd, i mitt hemland.

Så långt ifrån varandras. Ändå så nära.