Att kasta.
Utplåna en tanke. En formulering.
Eller bränna någons heliga bok eller symbol.
Nazisterna anordnade bokbål.
Varför kan tankar anses så farliga att man vill hindra dem från att få fotfäste?
Varför överlåter man inte åt människor att själva undersöka saken?
Varför låter ni inte ert inre döma vad som är rätt?
Makt och ordning.
Är det rättvist att med nutida ögon se på handlingar som skedde för närmare 2000 år sedan? Kan vi döma? Svårt, tänker jag.
Ska vi låta lagt kort ligga? Eller göra en förnyad granskning?
Kanske ett återvändande kan bära frukt.
Kanske har kyrkan – herr E. – behov av hjälp.
Herr E. funderar. Ska han söka sig till mannen med soffan? Lyssnaren, terapeuten. Familjär med trons språk som herr E. är prövar han om det går att benämna överlåtelse. Jo, det får bli soffan, det får bli mottagningen, bestämmer herr E.
Så här var det kanske. Långsamt växer en berättelse fram i herr E.
Irenaeus, Atanasius träder fram. Några av kyrkans ledare under de första århundradena.
I det mycket pressade läget måste ju svåra beslut fattas.
Johannes hade en helt annan bild än Thomas. Vem visste riktigt vad som var sant.
Hela vår grupp sågs av statsledningen som ett farligt hot. Vi var utsatta för grymma förföljelser.
Och högst upp satt en kraftfull man, något av en företagsledare. Rimligen var det nog också hans stora projekt. Han hade gett sig in i det. Han hade satsat så mycket. Och han hade ett stort ansvar för alla dem som hörde till rörelsen. Och till sist. Någon humhum ordning måste det vara också i ett parti, förlåt en kyrka. Herr E. märkte att han blivit ordentligt irriterad, undrade vad lyssnaren skulle tänka.
Efter en stund fortsatte han. Thomas evangelium, det fick folk att ifrågasätta så mycket. Nej. Det där hotade ordningen. Det skulle förstöras så att ingen kunde komma på fel väg.
Men några verkade ha trotsat påbudet från ledningen att förstöra skrifterna. Stoppat dokument i en kruka . För att skydda från förstörelsen? Eller var krukan en papperskorg någon glömde att tömma? Och vem kunde förutsett att de skulle hittas nästan ett par tusen år senare?
Det var nog så där det gick till, säger Herr E. dröjande. Han tar sig för pannan.
Det blir tyst länge mellan honom och lyssnaren.
Har jag gjort fel, undrar herr E. Han är osäker om han sagt det högt eller bara tänkt det.
Han blir åter tyst en lång stund.
Vår tid är ute för idag. Den välkända formuleringen, en del av ritualen.
Ja, jo, säger han. konfunderad. Vad ska jag göra av det här, undrar han.
När han stängt dörren till mottagningen känner han att det är kyligare ute. Han knäpper rocken ända upp i halsen. Under en längre stund än han riktigt vill medge för sig själv står han utan att veta vilken väg han ska ta.
Skulle Thomas också ha varit med? Skulle kvartetten ha varit en kvintett?
Detta är spånor efter min läsning av Elaine Pagels, Beyond Belief, 2003. Pagels är specialist på den tidiga kristendomens historia, professor vid Harvard. Hon publicerade 1979 den mycket uppmärksammade De gnostiska evangelierna. Nästan 25 års ytterligare forskning kring de 1945 upptäckta dokumenten från Nag Hammadi ger i Beyond Belief en mycket levande bild av den tidiga kyrkan och dess ledare.