Antony Flew (1923 – 2010) var en brittisk religionsfilosof. Hans grundinställning är att tro enbart kan grundas på evidens, på starka och godtagbara skäl. I brist på sådana är den enda rimliga hållningen att vara ateist.
Han är också känd för en intressant kritik mot religionen som anknyter till Karl Popper. Popper menar att en vetenskaplig teori eller hypotes måste vara falsifierbar. Och att vetenskapen utvecklas genom att hypoteser ställs upp som sedan utsätts för hårdast möjliga experimentella tester. Man försöker falsifiera teorin. Om man inte lyckas med det, så ökar tilltron till teorin.
I anknytning till Poppers vetenskapssyn kritiserar Flew religionen för att inte vara falsifierbar. (Flew och McIntyre, New Essays in Philosophical Theology, 1955/1983). Och han menar detta i en enkel vardaglig mening. Det var hans erfarenhet att när han talade med en troende människa, och denna fick klart för sig att en konsekvens av tron som han föreställt sig inte stämmer med verkligheten, så i stället för att lämna tron så modifierar oftast den troende sin tro. Alltså är tron inte falsifierbar. Denna brist på falsifierbarhet gör trons påståenden kognitivt meningslösa. Med andra ord: de säger ingenting om hur världen är.
När jag funderar över detta perspektiv väcker det flera reaktioner i mig. Jag känner ju igen mig själv i detta som Flew säger. Nya erfarenheter, livets svårigheter och kriser tvingar till djup omprövning. Det kan under en period kännas som om detta med Gud är något som försvinner bakom mig. Men hittills har frågan kommit tillbaka. På ett nytt sätt. I någon mening mycket enklare och på samma gång mycket mer närgånget.
Det känns som om Flew gjort en riktig iakttagelse. Frågan är om den pekar på en svaghet eller kanske en styrka i tron?
För övrigt tycker jag att Tal av Akademiens direktör herr Engdahl innehöll riktigt intressanta korn och iakttagelser. Horace Engdahl ger en bild av Upplysningen som är mer sammansatt än brukligt. Se https://www.svenskaakademien.se/akademien/sammankomster/hogtidssammankomsten/hogtidssammankomst_2011/tal-av-akademiens-direktor-herr-engdahl
One comment on “Religiös tro och falsifierbarhet”
Lars Söderholm tar upp en svår fråga, är tron falsifierbar? Man kan göra det lätt för sig och säga att tron inte är vetenskap, men den säger ändå något om världen, men på ett annat sätt. Det finns ett påstående som är falsifierbart; Gud finns eller omvänt Gud finns inte. Det finns inget som gör ateister så aggressivt upprörda som när kristna säger att utsagor om Gud är metaforiska, det är väl det som Flew menar.
Jesu uppståndelse är grundläggande för kristen tro. Det är också en utsaga om den faktiska världen, men det är en engångshändelse, en singularitet, ungefär som Big Bang och knappast falsifierbar. Däremot kan uppståndelsen förstås som en händelse, som har haft stor betydelse för kristenheten. Falsifierbart, förmodligen? Det Lars berättar om sig själv ger en annan dimension åt det kognitiva problemet. Är icke-falsifierbarheten skäl att bli ateist?
Comments are closed.