Sedan i fredags sprider sig berättelser från Gräv13 – Förbundet Grävande Journalisters årliga konferens. Kända personligheter som Janne Josefsson, Täppas Fogelberg, Britt-Marie Mattson och Robert Aschberg diskuterade med Maria Sveland om hennes nya bok om näthat.
Hela evenemanget spårar ur efter att bland andra Janne Josefsson och Täppas Fogelberg angripit Maria Sveland till sådan grad att publiken protesterar och debatten avbryts. Det finns flera versioner av vad som hände att läsa på nätet, inte minst Maria Svelands egen version publicerad på https://www.ajour.se/maria-sveland-gubbvaldet-pa-grav/.
Alltså, kvinnor i publiken reagerar så starkt på det som händer på scen, på männens angrepp, på tonen i samtalet och på ordval att de faktiskt känner sig tvingade att avbryta tillställningen. Ingen av oss som inte var med kan veta vad som faktiskt hände. Men de ögonvittnesskildringar som publicerats ger en ganska bra bild av hur flera upplevde händelsen. Janne Josefsson, undrar någon. Nej, han var enligt egen utsaga bara journalist.
”Jag tog tillfället i akt att försöka få svar på några frågor som ingen annan journalist besvärat sig med att ställa till Maria Sveland. Att jag därför skulle vara en kvinnohatare som ägnar sig åt sexistisk mobbing är en märklig slutsats. Jag tror på jämställdhet mellan män och kvinnor – och att alltid bemöta även de mest obekväma åsikter.”
Ridå! Ingen har kopplat ihop Josefssons försök att vara journalist med att han i denna debatt ägnar sig åt sexistisk mobbing. Nej, den matematiken gör Josefsson på helt egen hand, tack för det! Han hade kunnat ställa obekväma frågor men valt att göra det på ett sådant sätt att det inte uppfattades som kränkande! Josefsson har enligt eget tycke och smak ingen skuld, inget att be om ursäkt för. Men har man aldrig fått lära sig grundläggande matematik finns det inget som säger att 2+2=4.
För mig är det en rädslans tyranni – att inte veta vad som är rätt och fel och då låta rädslans instinkter ta överhanden! Det är inte hjärnkirurgi – till och med Josefsson i all sin manliga tafatthet fattar att han gör illa. Men problemet är att han inte vet hur man gör – för att inte göra illa!
I sin ilska anklagar Janne Josefsson Maria Sveland för att inte våga ta debatten. Men vems debatt är det hon ska ta?
Det finns så många män och kvinnor som har förmågan att i en debatt lyfta sina medmänniskor, som med ett brinnande intresse för hur andra ser på livet faktiskt tror att det går att lära sig av andra. Och ibland lära andra. Dessa människor är, och kommer alltid vara levande bevis på vad respekt och vilja att förstå är. Det är tamejtusan inte lätt att vara människa, än mindre att förstå andra människor. Men jag är övertygad om att man måste våga erkänna sin rädsla – rädslan för att inte förstå!
One comment on “Den manliga rädslans tyranni”
[…] https://denkristnahumanisten.wordpress.com/2013/03/13/den-manliga-radslan-tyranni/ […]
Comments are closed.