Abrahams barn i det sekulära – och om försvaret av det tunna med det tjocka

20/1 2024 av Anders Kristoffersson

Ämnen: , , ,

SD angriper islam och muslimer (https://kristenhumanism.org/2023/12/27/far-tro-finnas-i-vardagens-sverige/). Kriget i Israel och Palestina, i Gaza och på Västbanken, driver isär judar och muslimer, också i Sverige. Den sekulära politiken är aggressiv och lomhörd. Eller snarast lyhörd inför ”våra sämsta stämningars fruktan” för att vända ut och in på Hjalmar Brantings ”våra bästa stämningars längtan”.  

Det saknas samtal med resonans och förståelse. Dystopiskt lagda dras gärna till den tragik som beskrivits av poeten W B Yeats i The Second Coming från 1920. I de tre mest citerade raderna sägs det: ”isär faller tingen, mittpunkten sviktar” och ” utan all tro är de bästa, de sämsta fyllda av våldsamma lidelsers eld” (Erik Blombergs tolkning). Polaritet utan resonabel mitt. 

I allt detta finns vi kristna och postkristna (sekulära svenskar med kristen bakgrund) och kristna samfund i Sverige med sina olika, mestadels sekulärt men även trosmässigt motiverade, lojaliteter med judendom, islam, Israel och Palestina.  

Hur är det då för oss svenskar med rötter i olika delar av de abrahamitiska religionerna? Egna minnen och enskilda fakta från Örebro, Huddinge och Umeå får ge en ingång. 

  

Barnfödd i Örebro, Närkes Jerusalem, minns jag från 1950-talet farbror Agathon, tobakshandlare, vän till min familj, i mitt osäkra minne sekulariserad jude. Där fanns ingen synagoga, däremot en judisk förening från 1954 och några år framåt.  

Först på 1990-talet, långt efter jag lämnat stan, kom det muslimer. En moské byggdes i början av 2000-talet, brann 2017 och insamling till en ny pågår. Påskhelgen 2022 framkallade svensk-danske Rasmus Paludan kravallerna i Sveaparken. Örebro har en muslimsk begravningsplats, medan närmaste judiska finns i Västerås. 

Från åren i Huddinge runt millenieskiftet minns jag biskop Caroline Krooks visitation av Flemingsbergs församling. Hon besökte en högstadieskola och samtalade med eleverna om religion. De muslimska, med deras bakgrund i koranskola, deltog livligt medan de svenskföddas ansikten var som fågelholkar. I min församling i samma pastorat, den mer vita Huddinge församling, låg antalet konfirmander runt 10 procent av årskullen. 

Som nutida Umebo i drygt 11 år minns jag när judiska föreningen, den enda norr om Uppsala, 2017 tvingades stänga sin lokal efter nazistiska hot; föreningen försvann året därpå. Dagen för Kristallnatten, 9 november 1938, uppmärksammas vid torgmöten med begränsad uppslutning.   

Muslimerna i Umeå har två källarmoskéer. År 2020 ansåg Umeå pastorat det vara för känsligt att sälja en tidigare kyrkolokal till en muslimsk förening. Frågan gav viss intern debatt. Det finns ett interreligiöst råd i kommunal regi efter Örebromodell. 

  

Är då samtal mellan Abrahams olika barn möjliga? Förtrogenheten med egen tradition är viktig. Visitationen i Flemingsberg vittnar om den religiösa analfabetismen i det svenskkyrkliga. Effekterna av den stora satsningen på lärande är oklara. Det finns en risk att det bara är de professionella, präster och andra i arbetslagen, rabbiner och imamer som samtalar. Bra så, men lekfolket behövs för en djupare förståelse. 

  

Hur stark är ersättningsteologin, tanken att kristendomen ersatt judendomen, i våra kristna kyrkors syn på judar? Vad vet vi om olika traditioner inom islam och deras närvaro i Sverige? Från mina teologistudier på 2010-talet, med kurser också riktade mot blivande präster, minns jag fem veckors studier av judendom och islam. De gav fragment, inte förtrogenhet. 

  

Samtal mellan religioner är önskvärda. Men också de i en sekulär ram genom interreligiösa råd. Med brobygge genom det offentliga och med andra delar av civilsamhället. Från politiska partier och fackföreningar till enfrågerörelser och stickkaféer.  

  

Abrahams barn behövs i samtalen. Frågan gäller ju hur demokrati och universella värden bäst ska försvaras. Det räcker inte med tal om universella värden som det om alla människors lika värde. Försvaret för dessa, tunna, värden bygger på liv och arbete rotade i de tjocka värden som bl.a. finns i religiösa traditioner, om än inte bara där (för tunt och tjockt, se min uppsats (https://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:umu:diva-167943).  

  

Tjocka värden kan skilja en tradition från en annan men stödja samma universellt goda. Människor av god vilja med olika underliggande motiv kan mötas. De ska bara hitta varandra i en organisation. Dock inte så bara. 

Detta handlar i grunden om djupet i olika traditioner. Och om styrkan i de gemenskaper som ger livsmod och hopp.