Bo Andersson är 89 år och bor på landsbygden i Jämtland. Närmaste stad är Östersund. Bo har en fru Fredrika som är demenssjuk och knappt känner igen honom. Frun är sedan tre år på demensboende. Man har en son, Hans och ett barnbarn Ellinor. Bo är varmt fästad vid sin hund Sixten. Hemvården är ett gott stöd för Bo och ofta får han ha blöja då han har svårt med urinen. Slem i halsen har Bo nästan hela tiden. Han kan bli virrig när han går ut med hunden så hemvården hjälper honom. Sonen vill att hunden skall tas ifrån Bo då han inte kan sköta den och det blir orimligt att lägga ansvar på hemvården för en hunds väl och ve. Konflikten med sonen stegras. Bo vägrar släppa Sixten och Hans får slutligen ta hunden från honom. Bo blir ursur och blir sämre, vägrar prata med sonen och äter inte maten trots hemvårdens alla omsorger.
Bos hälsa försämras allt eftersom. Bos ände vän Ture, hans arbetskamrat från hans tid vid sågverket, är en kär vän som själv blivit krasslig. Bos och Tures kontakter via telefon uteblir och Bo tror att det hänt Ture något. Bo ber till sist sonen om hjälp och det visar sej att Ture är död. Bo får kontakt med sonen Hans igen och man går på Tures begravning och träffar där Tures vän från Göteborg. Ture är homosexuell men det är något de två arbetskamraterna inte talat om. Hemvården ger Bo en alldeles fantastiskt bra vård och ett humant stödjande, även barnbarnet Ellinor som studerar i Uppsala har en fin hand med Bo. Ingrid är Bos favorit bland hemtjänstpersonalen och hon ville i det längsta att han skulle få ha kvar hunden hemma. Bos hälsa blir allt svagare. Han har till sist försonats med sonen. Bo går stilla bort i sitt hem samtidigt som tranorna samlar sej för sin flykt till varmare länder.
Lisa Ridzén är författaren till Tranorna flyger söderut. Det är hennes debutbok. Vi har läst den i bokgruppen i Johannebergs Equmeniakyrka. Vi har pratat om manlig ensamhet och svårigheter att knyta mänskliga kontakter. Många män är så ensamma och när vännerna går bort riskerar man isolering och bitterhet inför sitt öde. I vår bokgrupp är vi två män och bortåt tiotalet kvinnor.
Boken Tranorna flyger söderut har blivit en succé. Den var jättesvår att beställa på Göteborgs stadsbibliotek med långa köer. Boken har ett humant patos och ger hemvården en plats i litteraturen den förtjänar. Det är många kvinnor i hemvården som ger ensamma män ett livsviktigt stöd.
Toppbild: BIld av truthseeker08 från Pixabay