Donald Trump ses som en ny slags ledare, den transaktionelle: Politik är en serie av ”deals”, fria från principer där konsekvenserna, för det egna landet och för politikern själv, dominerar handlandet. Detta i kontrast till den regelbaserade ordning som, i alla fall till synes, har präglat vår tid sedan andra världskriget.
Transaktionspolitikern är extremt konsekvensetisk till skillnad från de som formas av plikter och universella regler (”människors lika värde”). Det är orättvist att bunta ihop konsekvensetiska filosofer med Trump. Å andra sidan är pliktetiska politiker inte fria från transaktionella drivkrafter. Herbert Tingsten skrev i Från idéer till idyll (1966) om politikens ”söndagsförkunnelse”: Höga principer hyllas i program och på kongresser medan vardagen fylls av pragmatiska avsteg.
Avsteg från principer är förstås nödvändiga i en förhandlings- och samtalsdemokrati. Inom anständighetens gränser. Och i dag trampar flera partier över gränserna.
Ekonomer har på senare decennier fördjupat analysen av organisationer och kontrakt mellan individer, mellan kapitalägare, lönearbetare, företagsledningar, långivare och kunder i företag. Fördelningen av information i kontrakten är ofta skev; några saknar information, andra har ett informationsövertag. Detta ger obalanser i makt och resurser.
Kontrakt, öppna och dolda, jämlika och ojämlika, finns också bortom ekonomin, i sociala och personliga relationer.
Martin Buber säger i Jag och Du (1923) att ”allt verkligt liv är möte”. Buber tänker då på Jag-Du-relationen mellan subjekt som erkänner varandra fullt ut. I dess motsats, Jag-Det-relationen, ser subjekten varandra som objekt, medel i en transaktion.
Våra mänskliga liv är en blandning av Jag, Du, Det. Dessa faktiska liv är i och med sina ofullkomligheter något annat än Bubers verkliga liv. Jag-Du-relationen är svåruppnåelig, liksom det som den danske teologen K.E. Lögstrup beskriver i Det etiska kravet (1956). Visst är tillit, förtroende och kärlek grundläggande och spontana livsyttringar. Men som hotas av de instängda livsyttringarna, kusiner till den inkrökthet Augustinus beskrev.
Trumps transaktionella politik är en flerdimensionell kollaps, kollapsat möte, kollapsad altruism, men ändå bara en extrem variant av Bubers objektifierande Jag-Det-relation. Motstånd mot Trump och andra autokrater kräver självrannsakan och gemensamt handlande hos människor av god vilja, där plikter och konsekvenser vägs samman med klassiska dygder som mod, rättvisa, tålamod och vishet. Dygder som växer genom goda gemenskaper, i kyrkor och andra organisationer i civilsamhället.
Anders Kristoffersson är fil.dr i nationalekonomi och teol.mag. Han var aktiv i KRISS och KHS under tidigt 70-tal, arbetade ett kvartssekel runt millennieskiftet med skatter som byråkrat på Finansdepartementet och är, med uppväxt i SMF, tillhörig, ideell och förtroendevald i Svenska kyrkan (nu i Ålidhems församling, Umeå).
Toppbild: BIld av Welcome to All ! ツ från Pixabay