Det är riskabelt att vara människa; det kan till och med vara livshotande. För att undvika riskerna är det viktigt att vara född i rätt land vid rätt tidpunkt. En del av oss har den turen.
Vi som lyckas, som har den oförtjänta turen att födas in i trygghet, är i vår tid i klar minoritet. Sannolikheten att födas in i sammanhang där till och med detta att vara människa ifrågasätts är stor. I mindre sammanhang kan repressionen visa sig genom ifrågasättanden och uteslutningsmekanismer. I de stora sammanhangen grupperar statsapparater in människor och beslutar om förnekande av rättigheter, förföljelse och – i den yttersta förlängningen – mord och förintelse.
Min utgångspunkt är att människan, varje enskild individ, är helig. Helig i betydelsen avskild, okränkbar. Unik och skyddsvärd. Människor kan inte delas in i ogräs och nyttoväxter. Ingen ska behöva ryckas upp och forslas bort. Ingen ska betraktas efter sin eventuella nytta. Det spelar ingen roll om inkomsten är låg, eller – som i vårt land – om den råkar understiga 80% av medianlönen. Ålder ska inte spela någon roll för en människas trygghet. Att bli vuxen ska inte behöva innebära en risk för utvisning.
Alltfler människor gömmer sig. De är inte bara på fel plats i fel skede av historien, de betraktas också som felaktiga i sig själva. Genom hudfärg eller sexuell läggning, funktionsförmåga eller etniskt ursprung. Jag sluter ögonen och försöker komma ihåg de olika diskrimineringsgrunderna. De är många. Ibland räcker det med att vara flicka istället för pojke; utsattheten blir större. Jag stod en gång i dammet i en liten by i Bangladesh när en företrädare för den lokala biståndsorganisationen knuffade fram en tonårsflicka och berättade att just henne hade de – tack vare tonårsklubben – räddat ur ett barnäktenskap. Hon stod med sänkt blick. Jag stod kvar en stund, väntade. Jag hade så gärna velat möta hennes blick. Bekräfta henne. Hon gick sakta därifrån. Visst var det så Jesus gjorde? Såg på människor så att de blev sedda, till och med upprättade. Och så talade han sanning till överheten.
I vår tid söker alltfler människor skydd. Undan bombattacker i Gaza, Sudan, Ukraina. Undan en polismakt som fångar in så kallat illegala människor i USA, och i Sverige.
”Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av gemenskap.” (Artikel 1 i den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter)
Så länge vi praktiserar att människor har lika värde kommer det att vara så. Annars går vår värdighet förlorad.
Görel Råsmark är fil. mag. i psykologi och har varit verksam som barnfysioterapeut. Frivilliga uppdrag inom biståndsorganisationer har bidragit till hennes engagemang för barns rättigheter och till fredsarbete. Hon tillhör Vännernas samfund – kväkarna.