COP 30, FN:s trettionde klimatkonferens i Brasilien är över. Regeringar och massor av företag, forskare och aktivister var på plats i Belem i Amazonas, planetens väldigaste regnskog, stor som hela Europa bort till ryska Ural.
1992, efter att ha deltagit i den historiska Riokonferensen, var jag själv där, i hettan, fukten och det makalösa myllret av djur och växter.
Sedan dess har världen hållit mer eller minde lyckade möten om vår tids ödesfråga. 2015 kom så det hoppfulla genombrottet med Parisavtalet, målet att försöka hålla den globala medeltemperaturökningen en bit under 2 grader, helst på max 1,5 grad, jämfört med förindustriell tid.
Har det lyckats? Nja, redan i år tangerar vi +1,5 grad. Samtidigt som de fossila koldioxidutsläppen fortsätter öka. Men målet skulle faktiskt kunna nås senare under 2000-talet, detta under förutsättning att varje land satsar stort på energieffektivisering, kolinlagring, fossilfri el från sol och vind, på batterier, elbilar och industriteknik.
Kina går i fronten! Medan Donald Trump öppnar för ny oljeutvinning och bannlyser klimatåtgärder på alla nivåer.
Men även EU, inte minst Sverige, som hittills varit bäst i klassen, vacklar under trycket från klimatskeptiska högernationella partier som lockar väljarna med låga kostnader ”vid pump”. Och bedriver desinformation och kulturkrig mot klimat- och miljöfrågorna.
Erika Bjerström, SVT:s första globala klimatkorrespondent, 2019-2024, ger oss i sin nya, oerhört angelägna bok Demokratin dör i hettan en faktaspäckad och suggestiv skildring av denna djupt sorgliga backlash. Men också om hur hon själv utsätts för vämjeliga attacker på nätet, hat och hot bara för att hon gör sitt jobb. Och för att hon som kvinnlig expert upplevs extra provocerande för hatarna.
Kriserna förstärker varandra: Kan demokratierna överleva om de inte lyckas leverera kraftfulla åtgärder mot klimatkrisen? Det är Bjerströms kärnfråga i boken. Och det var också temat för hennes dialog med debattören Per Schlingman när de möttes på ”Fossilfritt Sveriges” årliga konferens i Stockholm tidigare i höst. Ett event där den nationelle samordnaren – och bohuslänningen! – Svante Axelsson samlat tre hundra entreprenörer, forskare och politiker till en generalmönstring för Sveriges gröna omställning.
Scania, Volvo, IKEA, Preem och de ”gröna stålbolagen” berättade från scenen om sina mödor och framgångar. Och en ny optimistisk rapport från omställningsarbetet i 23 svenska industribranscher överlämnades till regeringen. Ett världsunikt dokument som även presenteras på FN-mötet i Belem.
När man i Belem räknade samman ländernas aktuella löften om klimatåtgärder pekar de på en i genomsnitt 3 grader varmare planet år 2100. Vilket då betyder +4-5 grader på årsbasis i Sverige, med mer regn, stormar och extremväder. En annan värld för våra barnbarn att leva i.
Världen kan och måste hejda uppvärmningen! 80 procent av de svenska väljarna säger i en färsk enkät att de vill ha en betydligt tuffare klimatpolitik än idag. Även om det kostar.
Det här är en återpublicering av Stefan Edmans krönika i Bohuslänningen 15/11 2025. Stefan Edman är bohuslänning, biolog och författare.
Toppbild: BIld av Gerd Altmann från Pixabay