Det är 1990-tal på torpet Ängen i sydvästra Småland. Einar är en 37-årig man som bor hemma hos sin mamma. Hans far förolyckades vid en olycka med en jordbruksmaskin. Torpet Ängen har kvar ladugården men inga mer djur än katter som finns i boningshuset. Einar är tystlåten, blyg och noggrann, mycket intresserad av blommor och natur, och är bra på att fotografera. Einar har arbetat på det lokala sågverket men nyligen på tveksamma grunder fått sluta från jobbet. Han var för långsam och drog ner produktiviteten, så även facket såg mellan fingrarna, trots att han jobbat länge på arbetsplatsen. Einar är mest hemma och är varmt fästad vid sin mor som han också delar säng med. Hans rykte på bygden är att han kanske är en odugling som drar benen efter sej, eller kanske rent av är tokig.
Tomas Bannerhed har i år kommit ut med boken Den oduglige där historien om Einar och torpet Ängen finns. Bannerhed är uppväxt i samma trakt som beskrivs i boken. Han debuterade 2011 med boken Korparna. Den boken beskrev 1970-tal och en lantgård på väg att läggas ner. Man kunde inte längre försörja sej som småbrukare och specialiserade storgårdar, eller rent av djurfabriker, kom att ersätta. Många ställen blev kvar som torpet Ängen men utan djur. Minnena om djurhållning lever kvar liksom den allestädes närvarande mjölken som var måltidsdrycken nummer ett på landet.
Einar stödd av sin mor cyklar runt i bygden säljandes blomlökar med tveksamt resultat. Han uppvaktar stilla och försiktigt en flicka i byn och visar sin fotograferingskonst. Flickan väljer dock en annan man i trakten och förlovar sej. Efter en trafikolycka kommer en tonårsflicka som är släkt med honom inflyttande tillfälligt i Ängen, men hon stannar inte länge. Einars mor blir sjuk i cancer och går bort. Einars redan tidigare depressiva sinnesstämning djupnar alltmer. Han planerar nu att försvinna från bygden genom ett självmord där han gräver ner sej i skogen och cementerar en dold grav. Boken har ett tragiskt slut. I bygden lever ryktet om den försvunne och människor ger sin bild av Einar i boken. Han blir nånstans ändå uppskattad i bygden och hans fotosamling blir ovärderlig för hembygdsföreningen.
I en framtid för vårt land och planeten måste åtskilligt mer av lokal livsmedelsproduktion bli en verklighet igen. Vi behöver bli självförsörjande i en av upprustning och klimatförändringar plågad värld. Det finns kvar idealister på landsbygden som fortsätter som en typ av månskensbönder, gärna uppförstorade av media och TV-serier. Drömmen om livet på landet, innan de små lantbruken försvann och landsbygden utarmades, lever. Men de stora jordbruken behöver stimuleras av små jordbruk som går att leva på. En sådan utveckling måste stödjas av samhället, om vi vill att landsbygden skall ha livskraft även i framtiden.
Ps. Korparna finns som film av Jens Assur 2017. Blogg kristen humanism 2017 30/12 tar upp filmen.
Benny Fhager är läkare och psykiater subspecialitet äldrepsykiatri, huvudsakligen verksam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Medlem av Förbundet Kristen humanism och samhällssyns styrelse 1978 – 2000, de första åren KRISS representant. Bosatt på Donsö i Göteborgs södra skärgård tillsammans med min fru Barbro. Medlem i Johannebergs Equmeniakyrka. Foto: Barbro Fhager.