En astrofysiker, en teoretisk fysiker och en filosof har känt sig starkt manade att skriva om en blind fläck de menar präglar vår relation till naturvetenskapen och i grunden till hela verkligheten. Det är en blind fläck som gör att vi inte på djupet ser många av de allvarliga problem som präglar vår civilisation på Jorden. De knyter an till det nödrop som den tyskjudiske matematikern och filosofen Edmund Husserl på sin tid formulerade i en serie omtalade föreläsningar i Prag 1935. Han gav dem i en tid präglad av nazismens växande illdåd. I svensk översättning är föreläsningarna publicerade i Den europeiska mänsklighetens kris och filosofin.
Edmund Husserl utvecklade den riktning inom filosofin som kallas fenomenologi. Fenomenologin fäster uppmärksamheten vid själva de iakttagna fenomenen innan dessa tolkas, tolkningen får dröja.
I sin Prag-föreläsning framhåller Husserl som mycket oroande att, som han uttrycker det, vetenskapen förlorat kontakten med det han kallar livsvärlden. Livsvärlden, det är vardagslivet, det är mänskliga och andra relationer. Han pekar på att livsvärlden görs osynlig inom vetenskapen. Han såg då ett direkt samband mellan detta osynliggörande av livsvärlden med de ohyggliga krafter som då var under uppseglande.
I sin bok talar Frank, Gleiser och Thompson om medvetandet. För (natur-)vetenskapen är medvetandet ett stort frågetecken. Ja, vad är medvetande i ett vetenskapligt perspektiv och hur uppstår det? För närvarande finns inga goda svar på dessa frågor. Som författarna ser det handlar det här om en blind fläck, liknande den vi har i ögat. I ögat går informationen ut genom synnerven till hjärnan. Då där har ögat inga synceller. Där är ögat blint. Normalt märker vi inte den blinda fläcken. Ur medvetandet emanerar vetenskapen. Att medvetandet är svårt att se i vetenskapen är kanske helt naturligt
Författarna pekar på att hela det vetenskapliga projektet har sin utgångspunkt i människans medvetande. Vetenskapen drivs av mänsklig nyfikenhet, intresse, impulser i medvetandet. Allt utgår från det mänskliga medvetandet. Det kan ju vara helt naturligt att medvetandet inte syns i vetenskapens bild av verkligheten. Medvetandet är ju vetenskapens utgångspunkt. Det är ju en stor och brännande fråga vetenskapligt vad överhuvud medvetande är.
Redan tidigt, på 1600-talet, började man skilja bort subjektiva upplevelser, psykologi, från objektiva. Färg är något subjektivt, men ljusets våglängd sågs som verklig medan färgen var ”bara psykisk”. Man strävade efter att förstå verkligheten helt i objektiva termer. Vetenskapens hållning är att söka den kunskap som är gemensam för alla människor.
Här sker en förskjutning i vad som är viktigt, är på riktigt och sådant som är psykiskt och därmed inte pålitligt. Det sker en nedvärderande av det Husserl kallar livsvärlden.
Det författarna pekar på är att den primära mänskliga upplevelsen är grunden för det vetenskapliga teorierna. Att det mänskliga medvetandet är utgångspunkten.
Vetenskapen är en sak, den har sina spelregler och de har ett centralt värde, de måste iakttas. Men vetenskapens framgång har fört med sig att det snäva vetenskapliga perspektivet blir det enda giltiga i många sammanhang och då går mycket som är av centralt värde förlorat, eller skjuts ut i en skuggvärld.
Alternativet är att det som inte faller under vetenskapens riktlinjer lämnas därhän. Det traderas inte på samma sätt som tidigare, det ses inte som något slags kunskap. Och det betyder att det lämnas i stor utsträckning åt att växa fritt, där sker väldigt lite odling. (Ordling är ett riktigt bra ord, det kom i texten direkt utan tanke). Det betyder att de markerna ligger för fäfot och tunga och farliga ogräs tar där över. Det skrämmer.
Det är något av detta som filosofer som Heidegger och Wittgenstein har kommit fram till, att möjligheten att förstå verkligheten från en helt oberoende och abstrakt utgångspunkt inte finns. Vi befinner oss mitt i verkligheten när vi försöker förstå den och det betyder att möjligheten att på djupet förstå verkligheten är begränsad eftersom vi själva är delar av verkligheten och är uttryck för verkligheten.
The Blind Spot: Why Science Cannot Ignore Human Experience. Adam Frank, Marcelo Gleiser och Evan Thompson. The MIT Press 2024.
Lars Söderholm är docent i teoretisk fysik. Undervisning och forskning vid Stockholms universitet och KTH. Kyrkvärd i Täby, Svenska kyrkan, körsångare och amatörmålare.