”Gud finns nog inte” har vi hört flera gånger i sommar under Humanisternas kampanj. Det har lett till en engagerande debatt om religion och samhälle. Humanisterna slog an tonen och propagerar för att humanism är liktydigt med ateism och tycks nästan likställa religion och religiös trosutövning med fundamentalism.
Humanisternas ytliga förståelse av vad tro betyder för människor skapar dessvärre ingen dialog och bidrar knappast till att stärka humanistiska och demokratiska värden. Snarare söker man stänga dörren mot människor av annan uppfattning. Humanismen ryms såväl inom religionerna som inom sekulariserade sfärer av samhället liksom den kan saknas på ömse håll, vilket historien har visat.
All humanism värd namnet står upp för människans värdighet och jämlikhet och vill värna hennes frihet att skapa kultur och bilda ett gott samhälle. Den försvarar också människan mot det som dehumaniserar henne. Kristna humanister vill söka sanningen och åstadkomma människovärdiga förändringar i samhälle och värld, men vi har inga anspråk på att vara de enda som sätter ut i det ärendet. Tvärt om vill vi gärna samverka med humanister av alla de slag oavsett ur vilka källor de hämtar sin etiska övertygelse och handlingskraft.
Låt oss i dialog bidra till att öppna humanismen istället för att reducera den till en intern angelägenhet i västerländsk sekulär idétradition!
Styrelsen för KHS
som härmed inleder bloggen ”Den kristna humanisten”.
8 comments on “Öppna humanismen!”
Tack för denna jättefina överraskning att den kristna humanisten börjar blogga i bloggvärlden! Ett humanistiskt samhälle har rum för olika religiösa traditioner och uttryck såväl som för sekulära och icke-religiösa uttryck. Ett sekulärt samhälle utan religiösa uttryck är förtryckande och förstelnat. Ett humanistiskt samhälle verkar mera eftersträvansvärt!
Lycka till!
En afton för ca 14 år sedan stod jag lutad mot en bardisk med en lättöl i handen och väntade på en arbetskamrat. En storväxt, välklädd och rakvattensdoftande man närmade sig. Han tittade ner i min urringning och sa: ”Du har ett kors runt halsen. Tror Du på Gud?”. Jag svarade: ”Ja det får man väl lov att säga.” Han tog en rejäl klunk av sin drink, rätade på ryggen, blev ännu större och sa: ”JAG tror på mig själv!” När han ställt ner sitt glas svarade jag: ”Så bra. Det är samma sak.”
Han tappade den välrakade hakan några millimeter – men vi inledde ett samtal. Det varade till och från under några år och ledde bl.a. till att jag hjälpte honom att bygga en liten väg på hans lantställe. Och när jag efter avslutat arbete ville döpa den till Via Dolorosa tyckte han faktiskt att det var ett riktigt bra namn.
Hej styrelsen!
En blogg för att öppna humanismens sak är alldeles förträffligt! Låt oss bidra till det och göra bloggen känd och nyttjad över alla gränser och åldrar. För det är väl ändå inte så att alla sekulära humanister ’söker stänga dörren mot människor av annan uppfattning’. Det följande textstycket ovan, ”All humanism värd namnet…” är viktigt, både till sitt skrivna innehåll och som stöd för handling. Jag hoppas därför att vi snart får ta del av de tankar och inspirationer som kom fram vid KHS
sommarmöte om ett ”manifest” Bästa hälsningar
Får jag vara med i erat gäng?
Jag vet att jag är kristen, men jag vet ännu inte om jag är humanist. Klämd mellan de bägge kristna dikena, liberalteologerna som förnekar Bibelns sanningshalt och Världen idag-kristna som förvissa högljutt hävdar sin bibeltro, men reducerar kärleksbudskapet till att bekämpa de homosexuellas mänskliga rättigheter samt fördöma allt som har med abort att göra – klämd mellan dessa ytterligheter känner jag mig rätt så ensam och isolerad i mina uppfattningar.
Jag har visserligen en ”fundamentalistisk” bibelsyn i det att jag har bestämt mig för att tro att Bibeln är All den Heliga Skrift, såsom det hette fram t o m 1917 års översättning. Att vad vi kan veta om den osynliga verkligheten bortom den materiella finns nedtecknat i just Bibeln. Men det märkliga är att trots att delar de ”högerkristnas” bibelsyn, kommer jag sällan fram till samma tolkningar och tillämpningar som de gör.
Både liberalteologer och högerkristna kan (med olika motiv) isolera enstaka bibelsammanhang och få Bibelns Gud att framstå som kompromisslös och obarmhärtig. När jag däremot försöker att summera hela denna väldiga, mångfacetterade samling skrifter, tycker jag mig se en pragmatisk och barmhärtig Gud trots allt, som manar mig att handla och tala i samma anda. Detta utan att behöva liberalisera bort Bibelns auktoritet.
Min fråga är: finns det plats för min form av bibeltrohet inom KHS?
Jag har *ungefär* samma ståndpunkt som du, men jag förstår inte varför du sätter liberalteologer i samma fack som högerkristna, d.v.s. i stort sett detsamma som bokstavstroende fundamentalister. Det finns några enstaka liberalteologer som finner enstaka nya rön och därför överger allt det gamla, mest notabelt John Shelby Spong, men de flesta håller sig inom den ram av ”bibeltrohet”, d.v.s. ”Bibeln är den fulländade kompletta Heliga Skrift”, som du anger — alltså en klassisk Paulinsk/Lutheransk helhetsbild — och vad liberalteologer effektivt sätt gör är att *utvidga* och *ge fler detaljer* till just den bibelsyn du har – så:
1. finns det någon reell anledning att ta avstånd från liberalteologer? — liberalteologin är ingen teologi, utan mer en samling kritiska bibelteologiska metoder, det liberalteologin de facto gör är att ge ytterligare tolkningar, inte ikullkasta de befintliga tolkningarna…
2. varför känner du att du är i utkanten kristenheten, när du egentligen är närmast ”main stream”?
En dikt skriven januari 1971 då jag var 7 år.
Vi behöver skåda Gud(även)med barnsliga ögon!
Nedan ordagrant återgiven, idag på Påskafton 2010:
I
Jag sjänker
mina sorger
till Guts
grav
Där Gud må
greva sorgen
ner
Sorgerna multna
och sorgerna gå
Glädjen sjönger
för mej.
II
Nu är
sorgerna
helt kass
pricis som
et dass
Nu är jag
fri som en
fågel trala
tjo tjo tjo tjo fadera.
/Katarina, 5 jan 1971
Det var en fin och allvarlig dikt av en sjuåring!
Jag tycker den har lite drag av Carl Jonas Love Almqvist. Också han hade kanske en sjuåring i sig?
Och nog är våra innerst barnsliga ögon öppna i de ögonblick när vi känner och ser att Gud lyser upp kring oss.
I sägen:
”Tvärt om vill vi gärna samverka med humanister av alla de slag oavsett ur vilka källor de hämtar sin etiska övertygelse och handlingskraft.”
Men tyvärr – det har jag svårt att riktigt tro på. Jag sympatiserar med idén, men tongivande ateister verkar inte alls vara intresserade av något sådant, och detta grundar jag på Richard Dawkins’ ”Illusionen om Gud”. Det verkar som om väldigt många ateister inte alls vill konfronteras med det faktum att deras historieskrivningar om religionen är obsoleta, extremt idiosynkratiska, härrör från 1800-talet och i stort sett har förkastats av modern historievetenskap. I stället utmanar de kreationister och andra fundamentalister och tycker att då har de tillintetgjort hela kristenheten och all religion. Jag tror det är en fråga om okunnighet och minsta motståndets väg – det kräver helt enkelt för mycket och är belagt med för stora risker att totalhaverera när man utmanar konventionell (verklig) religion. Jag är osäker vad man skall göra med de senpositivister som ”humanistiska” föreningen utgör, bäst är nog att försöka informera om kristendomens och islams historia och peka på under vilka förutsättningar filosofi, universitetsväsende och vetenskap växte fram i dessa kulturer.
Comments are closed.