Nu har sommarmötet börjat. KG Hammar talar om evolutionsbejakande teologi, våra val i varje ögonblick, som del i evolutionen. Varje människa är del i ett sårbart hopp, att göra denna värld lite mer mänsklig, lite mer beboelig. Vilken vidgning av möjligheten att tala om Gud – om oss människor, om denna värld! Så befriande – bortom religiöst språk som så ofta begränsar.
3 comments on “Evolution, Gud och hopp”
Ah, är det någon som liksom jag tror att kulturell evolution påverkar trossystemet, så att endast det hållbara tänkesättet överlever långsiktigt? Eller måste vi hänvisa till någon slags magisk kraft (apostolisk succession) för att förklara varför trinitarism och inte Arianism är sant? Eller varför inte gnosticism är den ortodoxa tron? Hela läran *vilar ju* på evolution, även om det inte är exakt en biologisk evolution.
Ja, kristen tro handlar om att finna förtröstan i att det vid varje ögonblick, vid varje tillfälle, ges möjligheten att göra ett val; att välja livet, för mig och för min nästa. På så sätt bidrar jag till skapelsen, en skapelse som hela tiden förändras, omskapas.
En sak förstod jag inte i Hammars föredrag. Han menar att kunskapen om evolutionen skapar en ny gudsföreställning. För mig är Gud densamme Skaparen oavsett hur det går till när han skapar. Evolutionen verkar vara det smartaste sättet att komma fram till hela detta myller av arter. Det är i Gud vi lever och rör oss. För mig är evolutionen en del av Guds Nåd.
Comments are closed.