Det här handlar inte om hur eländig Donald Trumps seger är, om dess effekter på krigen i Ukraina, Israel och Palestina, på klimatkrisen, på politik och ekonomi i världen och på det svenska NATO-medlemskapet.
Trumps seger är eländig, med risker och hot om än större eländen. Men om detta har redan många spaltmetrar skrivits. I stället följer lite makrosociologiska observationer, avrundat med ord om livsmodets nödvändighet.
Bertholt Brecht skrev i Tolvskillingsoperan, Först kommer maten, sedan kommer moralen. Bill Clinton ekade senare inför en valrörelse: ”Det är ekonomin, dumbom”. Brecht och Clinton bekänner sig båda till det materiellas primat.
Anderssjöåfallet i Hamrafjället, Härjedalen
Kan moral underordnas det materiella? Här hamnar vi i svåra metafysiska frågor om verklighetens natur; Lars Söderholm berörde relationen mellan ande och materia i en bloggpost om Spinoza . Men om vi hoppar över ontologin och begränsar oss till etiken: Hamnar vi inte i ett omöjligt läge, om vi ser materiella villkor som helt avgörande för vilken moral som är möjlig att hävda?
Detta är en evig fråga för vänsterorienterade, särskilt de som lutar sig mot historisk materialism där produktivkrafter (tekniken) bestämmer produktionsförhållanden (makten över arbetet) som i sin tur bestämmer överbyggnaden (politiska och ideologiska institutioner) som i sin tur legitimerar den rådande makten.
Nu mildras den mekaniska materialismen något av den dialektik Marx hämtade från Hegel: Det finns ett samspel mellan idéer och ekonomisk bas. Marx gick också bortom Ludwig Feuerbach (”läran om Gud är en lära om människan”) och sa att filosoferna skulle förändra världen, inte bara förklara den. Med samma uppgift för politikerna, utan att Marx ställde sig bakom Platons filosofstyrda stat.
Radikala förändringar förutsätter utopier, materiellt möjliga men som bryter mot vad som anses nödvändigt under nuets villkor. Marx och Engels skrev i Kommunistiska manifestet att proletariatet bara hade sina bojor att förlora. Detta gällde väl inte ens 1848 men inte i dag. Dagens bojor är mer gyllene och acceptabla än gårdagens.
Viss sociologisk analys (Klasstrukturen i Sverige, 2018 på Katalys) hävdar att arbetarklassen utgör 60 procent av arbetskraften (arbetarklass = de som inte kontrollerar det egna arbetet). Med en sådan spänning mellan ekonomisk bas och överbyggnad – hur är icke-socialistiska regeringar möjliga? Svaret är förstås att politik och ideologi är viktiga när klasstillhörighet omvandlas till väljarbeteende.
I USA har arbetarklassens och medelklassens bojor under flera decennier förstärkts genom en sjunkande ekonomisk standard. Samtidigt har antalet miljardärer ökat. Klyftorna mellan miljardärer och folket i vid mening har inte påverkat årets val. Här kommer ideologi som fake news in.
Ojämlikhet i utbildning, syndabocksmentalitet och splittrande sociala medier, allt i efterverkningarna av den inflationsdrivande pandemin, har förskjutit det politiska ansvaret från åren med Trump i Vita Huset till de med Biden och Harris. Den fattiga färgade kvinnan med fem barn som hösten 2024 jagar utgångna livsmedel i utställda kylskåp minns Trumps värdecheckar. Svälten trumfar över moralen.
Falska bilder av ekonomi och politik trycker tillbaka universella värden som den om alla människors lika värdighet. God moral blir dyr. Liksom goda råd.
Livsmod, den inre styrkan att leva vidare, är en gåva att be om i en mörk värld. Teologen Per Erik Persson sa att kyrkans uppgift är att ge människor ork att leva och mod att dö. Uppmuntran behövs i dyster tid.
Toppbild: BIld av Gerd Altmann från Pixabay