Några tankar kring en halvdag Senioruniversitetet i Stockholm anordnat med rubriken Vad har hänt med vår inre röst? Rubriken är hämtad från en bok av Cecilia Sjöholm, professor i estetik.
Samvete och inre röst. Bägge är begrepp som är ganska främmande för den syn på livet och människan som idag dominerar. Bägge antyder en större värld än människans.
Montaigne såg samvetet, den inre konflikten, som något som fick oss att utvecklas. Den inre brottningen, den inre våndan, gestaltas mycket explicit i Shakespeares dramatik.
Den inre dialogen.
Theodor Adorno och Hannah Arendt präglades bägge av framväxten av det auktoritära nazistiska samhället. De såg hur den inre rösten ersattes av yttre institutioner. Dessa ersatte den inre processen.
Antje Jackelén, vår förra ärkebiskop, konstaterade att utvecklingen i Sverige har visat att goda yttre omständigheter inte räcker för att utveckla ett samvete.
Inlärningen är något så centralt. Och många saker är mycket krävande att lära in. Dit hör att läsa, det har blivit alltmer tydligt genom de undersökningar som gjorts. Att lära sig läsa är ju en väldigt avancerad process, att gå från tecken på ett papper till uttalade ljud, via ord och begrepp och därifrån till framväxten av en inre, föreställd verklighet. En värld som byggs av erfarenhet och av fantasi. Det är en mycket avancerad process.
Det blir tydligt när man möter personer som har samma förmåga inför ett musikaliskt partitur som de flesta av oss har inför en tryckt text. Dessa personer kan genom att läsa att orkesterpartitur direkt i sitt inre få en föreställning om, höra hur musiken kan låta.
Varje sådan föreställning är personlig, den är bara i viss utsträckning given av notmaterialet.
Varje högläsning av en text är på samma gång en tolkning. Och det betyder att en ljudbok är något annat än en vanlig bok. Ljudboken innehåller också en personliga tolkning av texten.
Vi har blivit väldigt medvetna om hur avancerad den här processen är genom granskningen av skolresultat. Det är många som går ut grundskolan utan att i en egentlig mening kunna läsa.
Läsandet utvecklar också ett inre perspektiv, som ger ett väsentligt större inre rum för att kunna tänka i en given situation.
Men samma mycket avancerade inlärning gäller ju på ett tidigare plan i vår utveckling. Varje möte med en annan människa är ju en inlärningsprocess. Det gäller från den allra första tiden som foster i mammans livmoder. Det gäller i babystadiet och barndomen och sedan uppåt.
En svårighet idag är att så mycket kommunikation går över textmeddelanden, man umgås över mobilen. Det är ett mycket smalare kommunikationsfönster än den direkta mänskliga kontakten.
Det som har blivit allt tydligare är att förmågan till empati utvecklas just genom mänskliga möten. Digitala kontakter är en klen ersättare för dessa. Det här blir tydligt idag när många unga människor spårar ur, ger sig in på brottsliga banor, ja, åtar sig att mörda för pengar. Efter att fått ett erbjudande om ett betalt uppdrag på nätet och sedan skjuter en person som de inte vet något om, inte ens har mött.
Att lära också empati genom mänskliga möten är en mycket djup inlärningsprocess. Det är helt avgörande att man får lära sig allt detta. Något centralt behöver traderas från generation till generation.
Polismästare Carin Götblad berättade om pojkar som gripits efter att de begått svåra brott. Det är vanligt att de faktiskt saknar språk, saknar ord, för sina känslor.
Alltså djupt brister i sin inlärning. Deras möten med andra människor, vuxna människor, men också med andra barn har varit för få och för grunda.
Denna djupa inlärning vi alla behöver, ständigt behöver ta till oss.
Toppbild: BIld av Dany Chilon från Pixabay
Lars Söderholm är docent i teoretisk fysik. Undervisning och forskning vid Stockholms universitet och KTH. Kyrkvärd i Täby, Svenska kyrkan, körsångare och amatörmålare.