Skip to content

Kristen humanism

En dag för de oskyldiga barnen

En återpublicering av Lisas krönika i Västerbottens-Kuriren den 28 december 2024 på Värnlösa barns dag. Lisa är präst, bosatt i Umeå med mångårigt engagemang inom Förbundet Kristen humanism.

Idag, fjärdedag jul, står det Värnlösa Barns Dag i almanackan. Fram till år 1772 var fjärdedag jul, den 28 december, helgdag i Sverige. Menlösa barns dag hette dagen fram till år 2000, men eftersom ordet menlös alltmer kommit att uppfattas negativt eller slätstruket byttes det till värnlös.

Värnlösa barns dag skulle kunna handla om alla barn. För var och en som har eller haft hand om barn vet hur utlämnade de är. Utan omsorg, skydd och kärlek är deras liv i fara. Det finns många värnlösa barn i olika åldrar i vårt land. Vi hör om dem på nyheterna och alla som sitter i BRIS telefonjour kan berätta om dem. Kanske har vi någon av dem i vår närhet.

Firandedagen, eller ska vi säga omsorgsdagen, för de värnlösa barnen kommer från den kristna julberättelsen. De österländska stjärntydarna, de som brukar kallas de vise männen, såg ju en stor stjärna som de tolkade som att en ny kung var född. Så de gav sig av till palatset i Jerusalem för att hylla den nyfödde. Men där visste kungen inget. Han blev bara rädd och kände sin position hotad. De vise männen åkte vidare och hittade barnet i stallet i Betlehem. Sen förstod de att de inte skulle rapportera tillbaka till kungen var detta barn fanns. Och då … ”när Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder.”(Matt.2:16)

Vilken fasansfull händelse! Man orkar inte riktigt tänka på hur föräldrar och syskon måste ha stått förtvivlade och förstenade av skräck och sorg när Herodes soldater drog från hus till hus och slet åt sig alla småpojkar. Så värnlösa barn! Och så värnlösa föräldrar!

Om det åtminstone bara hänt denna enda gång i historien. Om vi hade lärt oss! Men det upprepas ju, århundrade efter århundrade, år efter år, att barn blir oskyldiga offer i maktkamper och krig, i terrorbombningar och sprängdåd.

Flykten till Egypten. Foto: Gentile da Fabriano – Petar Milošević, Public Domain.

Bara sju mil ifrån Betlehem ligger Gaza. Där har 13300 barn dödats det senaste året. 13300 – fundera på hur lång den långdansen skulle bli om alla de barnen ställde sig på rad och tog varandra i hand. Nyhetsrapporterna passerar förbi lite väl lätt numera: ”Idag dödades 20 barn i en skola i Gaza stad.” Efter ett drygt år har vi vant oss. Men det händer hela tiden. Och hur många barn är det inte som mist en eller båda sina föräldrar. Hur många har inte blivit hemlösa.

Att så gott som vartenda barn i Gaza har erfarenhet av flykt vet vi eftersom 90% av Gazas 1,9 miljoner invånare fösts fram och tillbaka med hot om att nu ska det ena eller det andra området bombas idag. Så värnlösa barn! Och så värnlösa vuxna!

Det självklara måste tydligen sägas om och om igen: Det finns inget försvar för Hamas terrordåd den 7 oktober förra året. Det var ett brott mot de drabbade och mot hela mänskligheten. Israel har rätt att försvara sig. Men enligt folkrättsprofessorn Pål Wrange har Israel inte rätt att bryta mot internationell rätt under hänvisning till självförsvar. Man får inte bomba skolor och sjukhus och lekplatser, Man får inte hindra hjälpsändningar att komma fram och man får inte attackera och döda hjälparbetare.

Med all rätt försvarar västvärlden den internationella rättens tillämpning i Ukraina. Detsamma måste göras i Palestina, både i Gaza och på Västbanken.

Världssamfundets tystnad inför den 57 år långa ockupationen och det urskillningslösa dödandet som pågår nu är en skam för mänskligheten. Det måste bli vapenvila snart! Och fred, en varaktig och rättvis fred!

Jag tänker på barnen, de som överlever mitt i utsattheten men växer upp med så många traumatiska erfarenheter. Hur blir deras framtid, de som får se så mycket våld och död? Hur hjälper vi dem att inte bli hatiska eller likgiltiga? Så mycket fred, så mycket omsorg, så mycket samtal och lek de behöver nu, snart, meddetsamma!

Det var nog inte så tokigt att fjärdedag jul, Värnlösa barns dag, var en helgdag ändå.

Så är det inte nu. Men vi kan ju låta den dagen få oss att fundera på hur vi på nåt sätt kan vara med och värna de värnlösa barnen, både de nära och de långt borta. Oj, vad de behöver oss!

Toppbild: Fars Media Corporation, CC BY 4.0, Wikimedia.