Lillhagen i färg är en utställning på Göteborgs stadsmuseum i samarbete med Medicinhistoriska museet. Utställningen är en färgstark och intresseväckande dokumentation av psykiatriska patienters konstnärliga arbeten vid studieverksamheten på Lillhagens sjukhus 1960 – 90-tal. Konsten är verkligen personlig och expressivt färgstark. Att svårt sjuka människor kunnat prestera detta under sakkunnig ledning är enastående. Det handlar om tavlor, teckningar, skulpturer och också film om muralmålningar i Lillhagens underjordiska kulvertar.
Lillhagens sjukhus (1932 – 2013) var ett mentalsjukhus för Göteborgs stad. Där bedrevs också rättspsykiatrisk vård vilket var den sista verksamheten som bedrevs på Lillhagen. Jag arbetade på Lillhagen 1988 till 1998. Var med om att bygga upp äldrepsykiatrin här, som 1998 flyttades till Mölndal som del av Sahlgrenska Universitets sjukhuset. Just kulvertarnas sista muralmålningar kom till under början av 1990-talet och kunde ses i kulverten bland annat mot matsalen. Dessa gångar under sjukhuset med sina magiska expressiva målningar är fantastiska. Tyvärr ser det svårt ut att rädda kulvertarna och dess målningar då delar av Lillhagen idag är rivet. Vad jag vet har det inte offentligt visats kulvertkonst på Lillhagen sedan 2018. Filmen från de underjordiska gångarna på utställningen är gjord just 2018.
Vi hade en gång ett trettiotal mentalsjukhus i landet. Lillhagen var ett av de största sjukhusen med som mest cirka 1400 patienter på 1980-talet. Man började redan på 80-talet att tala om nedläggningen av mentalsjukhusen och satsning på psykiatrisk öppenvård. Detta kom att kulminera i psykiatrireformen 1995 då vården av speciellt kroniskt psykiskt sjuka överfördes till kommunerna och i många fall eget boende med stöd av hemvård och öppenvårdspsykiatri. Kommunerna hade på 90-talet dålig ekonomi och många psykiatriska patienter skrevs ut till ensamhet och bristfälliga stödresurser. Denna utveckling har sedan fortsatt med en nedmontering av speciellt den psykiatriska slutenvården. Öppenvården har i vissa fall lämnats över till marknadens nycker. Men bra psykiatri finns fortfarande kvar men har ofta bristfälliga resurser och stundom kompetens-och personalbrist.
Mentalsjukhusen har haft sin tid. Det fanns mycket nackdelar på institutionerna men vårdtiderna var långa, ibland livet ut. Psykiatri förutsätter samspel mellan naturvetenskap och humanistiska värderingar. De ska vävas in i samma tyg. Just psykiatrin kommer nära konsten när den är som bäst. På Lillhagen fanns en kultur av att främja kreativiteten hos patienterna. De långa vårdtiderna skapade i bästa fall ett lugnt rum för kreativitet som främjade psykisk hälsa.
Benny Fhager är läkare och psykiater subspecialitet äldrepsykiatri, huvudsakligen verksam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Medlem av Förbundet Kristen humanism och samhällssyns styrelse 1978 – 2000, de första åren KRISS representant. Bosatt på Donsö i Göteborgs södra skärgård tillsammans med min fru Barbro. Medlem i Johannebergs Equmeniakyrka.