Ett vanligt begrepp i vår nyhetsförmedling är energiproduktion. Som fysiker reagerar jag starkt mot detta. Energin kan ju varken skapas eller förstöras, så att producera den är inte möjligt. Vad det handlar om är ju i stället att ta vara på den energi som ytterst kommer från Solen. Därifrån kommer ju solstrålningen som vi direkt kan samla in genom solfångare. Därifrån kommer den ojämna uppvärmningen av jordens atmosfär, som är källan till strömningarna i atmosfären, alltså den vind vi kan samla in energi från i vindsnurror. Denna ojämna uppvärmning driver runt vattnet i atmosfären, får vattnet att avdunsta och falla ner i form av regn och är källa till vattenkraft. Och det är solen som drivit fotosyntesen som i sin tur fått träd att växa och förmultna och under högt tryck
omvandlas till olja. All denna energi kommer från solen. Uranet har skapats i andra solar (stjärnor) under mer extrema förhållanden. Så nästan all energi vi brukar har sitt ursprung i solen, något lite i andra solar. Men vi producerar inte energi, det finns ingen energiproduktion.
Visst är jag en gammal fysiklärare som vill rätta till en brist på kunskap. Men frågan om energin är större än så. Insikten om att energin är något som vi får från den omgivande naturen, från solen, hjälper oss att inse att vi är beroende av naturen, att vi är delar av Naturen. Att den här rörelsen från solen (och till och med andra solar) ända ner till det som driver det vi använder i vardagen ingår i naturen, i ett enda system. Vi är alla delar i den rörelsen. Den insikten är både riktig och existentiellt central.
Lars Söderholm är docent i teoretisk fysik. Undervisning och forskning vid Stockholms universitet och KTH. Kyrkvärd i Täby, Svenska kyrkan, körsångare och amatörmålare.
Foto: www.fotoakuten.se