Ivar Lo – Johansson (1901 – 1990) var en stridbar skribent. Han är mest känd för sitt skrivande om statarsystemet inom storjordbruken. Ivar Lo såg till den vanliga människan och slogs för hennes värdighet med skrivandet som vapen. Ivar Lo var i slutet av 1940 talet och början av 1950 – talet engagerad i äldrevården. Han skrev i tidningen Vi och talade i radion och gav ut bok om ålderdoms-Sverige.
Ivar Lo reste runt till ett oräkneligt antal ålderdomshem och påtalade missförhållanden. Han bedrev en form av grävande journalistik som skrämde föreståndarna på ålderdomshemmen och socialpolitiker. Anstalttänkandet på dåtidens ålderdomshem tog han fram i ljuset.
Ätteklubban visade Ivar Lo fram, den kommer från Tidersrum i Östergötland och finns i Nordiska Museet. Ätteklubban eller döklubban användes fordom för att ta död på en åldring som var svag och ansågs som en belastning. Man slog den gamle i huvudet, släkten gjorde detta själv och den gamle var med på det, enligt Ivar Lo. Det fanns legender om döklubban ute i bygderna liksom om ättestupor. Huruvida dessa användes är dock tveksamt. Ivar Lo ville ha en annan mer human syn på årsrika äldre. Han talar om en successiv pensionering och hemvård som stödjer upp i åren och stimulerar till något mer än ett passivt sittande i gungstolen.
I början av 1950 – talet infördes kommunal hemvård och långvårdssjukhus. Ålderdomshemmen byggdes inte ut i samma takt som beräknats och man separerade de svårt sjuka. Så småningom kom också hjälp med arbetsterapi och sjukgymnastik till äldrevården och kunskapen om åldrande och dess vård växte fram inom gerontologi, geriatrik och senare äldrepsykiatri.
Vi har Ivar Lo att tacka för att han så enträget lyfte fram den åldrande människans behov och dess humana värde för sin egen skull. Äldrevården måste ständigt fråga sig om den kan bli bättre och nödvändiga resurser behöver tillskjutas av politikerna. Man behöver se upp med ägarförhållanden där vården blir en summa pengar som skymmer det humana. Arbetsmiljön inte minst bland undersköterskor behöver bli bättre så man orkar och förmår ge en human äldrevård.
Benny Fhager är läkare och psykiater subspecialitet äldrepsykiatri, huvudsakligen verksam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Medlem av Förbundet Kristen humanism och samhällssyns styrelse 1978 – 2000, de första åren KRISS representant. Bosatt på Donsö i Göteborgs södra skärgård tillsammans med min fru Barbro. Medlem i Johannebergs Equmeniakyrka.