Statarsystemet med billig arbetskraft till stora gårdar och herrgårdar i Sverige började byggas upp på 1700 – talet och var som mest utbyggt i slutet av 1800 – talet. Statarsystemet levde kvar till 1945 då det avskaffades efter facklig kamp och politiska beslut. Statarna med familjer bodde vid gårdarna i ofta trånga, dragiga bostäder. Hela statarfamiljen räknades som arbetskraft. Männen arbetade vid ladugårdar och med lantbrukets skötsel. Statarbarnen hjälpte till bland annat med att valla (vakta frigående) kor och med diverse sysslor i gårdarnas bakgrundsarbete. Kvinnorna bland statarna fick ta ansvar för mjölkningen. Korna skulle varje dag mjölkas för hand 2 – 3 gånger per dag, av Ivar Lo Johansson kallad den vita piskan. Statarna hade lön i natura (mjölk och jordbruksprodukter), man hade en liten kontantlön och en bostad för familjen. Statarna hade ofta ett årskontrakt och många flyttade i oktober efter hö och sädesskörden i jakt på något bättre.
Året 1933 kom det ut tre böcker om statarnas förhållanden, Jan Fridegårds – En natt i juli, Moa Martinsons – Kvinnor och äppelträd och Ivar Lo Johanssons – God natt jord . Jag har läst om Jan Fridegårds bok nyligen. En natt i juli var en av de första skönlitterära böckerna jag läste vid 11 – 12 års ålder. Jan Fridegård (1897 – 1968) var uppvuxen i en statarfamilj i Enköpingstrakten. Fridegård gick sex år i folkskola och fick tidigt valla kor som många statarbarn. Fadern var ladugårdsförman och modern mjölkade men gick tidigt bort. I Fridegårds bok får vi följa sonen Johan From och hans drömmar om utbildning och en bättre värld än den statarna hade. Johan From är Fridegårds alter ego. Boken beskriver staternas levnadsvillkor så man kan andas och dofta gödsel, mjölk, flugskit och allsköns misär i de ofta eländiga bostäder som storbönderna erbjöd statarna. Men ett bättre liv bortom kan skönjas. Lantarbetarförbundet organiserar en strejk . Storbonden kallar in strejkbrytare från Stockholm. Strejkbrytarna är valhänta med gårdens djur och jordbrukets skötsel men gör ändå det mest nödvändiga. Statarna avskydde strejkbrytarna, kallade brytarna, men Johan hjälper i början dessa mot löfte om egna studier av storbonden (godsägaren). En natt i juli blir Johan From vittne till ett våldtäktsförsök av en brytare mot en av statarflickorna. Det var dessutom Johans flicka som han älskade. Johan tar till med våld mot brytaren så pass kraftigt att han dör. Boken sluter tragiskt med flickans död, sannolikt i lungsot, och Johans senare bekännelse inför länsman.
Jan Fridegård var en pionjär bland statarförfattarna. Fridegård fortsatte och skrev böckerna om Lars Hård, också i statarmiljö, men också skildrande hur det såg ut vid fängelset Långholmen, där Lars Hård avtjänade ett fängelsestraff. Fridegård hade ett mustigt språk med folkliga benämningar och kraftuttryck, han skrev som människorna i miljön talade och tänkte. Fridegård blev en framgångsrik författare och skrev sedan bland annat om frihetshjältar i vikingatid. Han var spiritist vilket också kom att forma vissa av hans senare böcker. Fridegård bodde den senare delen av sitt liv i Uppsala, där han är begravd. En staty av Jan Fridegård finns i Enköping.
Jan Fridegård var kanske som bäst som just statarförfattare. Han gjorde tillsammans med Lantarbetarförbundet och de andra statarförfattarna en verkligt insats i att bidra till att förbättra och att sätta ljuset på en grupp människor som for illa.
Benny Fhager är läkare och psykiater subspecialitet äldrepsykiatri, huvudsakligen verksam vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset. Medlem av Förbundet Kristen humanism och samhällssyns styrelse 1978 – 2000, de första åren KRISS representant. Bosatt på Donsö i Göteborgs södra skärgård tillsammans med min fru Barbro. Medlem i Johannebergs Equmeniakyrka.