För en tid sedan sedan svors Donald Trump in som USA:s president, åtta år efter förra gången. Då skrev den amerikanske historikern Timothy Snyder en numera ikonisk bok (Om tyranni; tjugo lärdomar från tjugonde århundrandet, 2017) baserad på forskning kring 1900-talets historia, särskilt om Sovjetunionen, Ryssland och Östeuropa.
Som motto för boken har Snyder en sentens av filosofen Leszek Kolakowski (1927—2009): ”I politiken kan man inte ursäkta sig med att man har blivit lurad”. Denne har också sagt: “Vi studerar historia, inte för att veta hur vi ska handla eller hur vi ska lyckas, utan för att veta vilka vi är”. Självkännedom går före regler och lyckorecept.
Efter omläsning stannar jag inför tre av Snyders lärdomar.
Lyd inte i förväg
Auktoritära regimer får oftast makten utan tvång. Människor tänker på vad en repressiv stat kommer att kräva i morgon och sedan viker man ned sig i dag. Makthavarna vet då vad som gäller. Österrikarnas föregripande lydnad i mars 1938 signalerade utrymme för nazisterna; i augusti samma år skapade Adolf Eichmann i Wien Centralbyrån för judisk utvandring och i november följde Kristallnatten. Martin Niemöller, en av grundarna av den tyska Bekännelsekyrkan, beskrev de tystas ansvar genom frasen ”Först hämtade de kommunisterna och jag var tyst osv”.
Skilj dig från mängden
Det är svårt att göra eller säga något som sticker ut. Men utan obehag finns ingen frihet. Snyder lyfter fram de exceptionella och excentriska. Churchill är hans främsta exempel. Storbritannien drogs med i kriget 1939 och stod efter ockupationen av Västeuropa 1940 helt ensamt (ett drygt år före Pearl Harbor); Hitler var inte fientlig mot Storbritannien och såg framtidens värld uppdelad i intressesfärer. Men Churchill stod emot.
Arbeta aktivt i politiken
Vi ska söka upp obekanta ställen där det finns människor vi inte känner. Motstånd lyckas bara om önskvärda förändringar engagerar personer med olika bakgrund som inte är eniga om allt. Filosofen Michael Walzer har skrivit om förhållandet mellan det universella och det partikulära https://kristenhumanism.org/2024/08/28/hopp-gemenskaper-och-sprak-tre-teser-om-civilsamhallet-i-orons-tid/. Sociala media, den tvådimensionella världen, kan användas för att organisera protester. Men utan samlad handling av olika grupper i den tredimensionella, verkliga, världen händer inget. Snyder ser Solidaritet i Polen 1980—1981 som exempel på ett sådant framgångsrikt motstånd.
I bokens epilog varnar Snyder för risken att hamna i endera av två falska historiesyner.
I den första är framtidens politik ofrånkomlig. Åren 1989—1990, med bl.a. murens fall, rådde determinism: Utvecklingen mot liberal demokrati sågs som säkrad under parollen ”historiens slut”. Det politiska språket stelnade och alternativ till den rådande ordningen saknades.
Hur är vårt språk i dag? Vilka alternativ ser vi?
I den andra, falska, historiesynen är det förflutna något beständigt att längta tillbaka till. Nationalistiska populister är beständighetspolitiker. Storbritannien och USA, med Farage och Trump, illustrerar.
Hur undviker vi i Tidöavtalets tid att, likt anhängarna, längta tillbaka till bättre tider?
För åtta år sedan skrev Snyder: ”Den fara vi nu står inför är att vi går från ofrånkomlighetens till beständighetens politik, från en naiv och felaktig demokratisk republik till en förvirrad och cynisk fascistisk oligarki.” Nu står Trump och Musk på samma scen, affärsmän för vilka transaktion och pris betyder allt, värde ingenting.
Snyders lärdomar refererar till vår sekulära och ändliga tillvaro. Där får vi alla odla de fyra kardinaldygderna; modet, rättvisan, måttfullheten och visheten. Till dessa lägger en del av oss de teologiska; tron, hoppet och kärleken. Med en framtid redan nu men ändå inte.
Såväl sekulära som troende av olika slag gläds dock åt predikanter som biskop Mariann Edgar Budde (https://www.youtube.com/watch?v=xwwaEuDeqM8). Homiletik som motståndets etik och estetik. Med mod, rättvisa och hopp.