Information om världen har ett värde. En ojämnt fördelad information ger makt åt vissa. För att informationen ska vara värdefull och ge makt bör den vara sann. Eller? Hur ska vi se på lögn? Är lögner värdelösa? Är lögnare maktlösa? Svåra frågor.
Gemenskaper har ett värde. För de som ser tillvaron som i grunden relationell, mellan människor, mellan människa och natur och – för oss religiöst sinnade – mellan människa och Gud. Den enskilda människan saknar därmed inte värde eller värdighet. Inte heller är alla gemenskaper ”goda”. Flera svåra frågor.
Ännu svårare blir det när vi ser på relationen mellan information och gemenskaper.
En första hypotes är att information föder gemenskap och gemenskap föder information. Alltså: Ju mer vi vet om världen desto större blir våra gemenskaper, ju större våra gemenskaper är desto mer vet vi om världen. En god cirkel.
En motsatt hypotes är att internet med AI skapar överskott på information (i) som ger underskott på gemenskap (ii). Ett underskott som ökar efterfrågan på information (iii). Med (i) – (iii) lever vi alltså i en tragisk värld med en självförstärkande dialektik, i en ond cirkel av informationsöverflöd och gemenskapsbrist. En eländesbeskrivning. Om den nu sann. Några funderingar kring (i) – (iii).
Ny information pressar oss alla att ständigt tvingas välja och välja bort. Detta föder informationsöverskott med en, objektiv eller subjektivt upplevd, tidsbrist. Tidsbristen stjäl tid från möjliga relationer till andra människor och ger underskott på gemenskap.
Gemenskapsunderskott förutsätter jämförelse med ett idealtillstånd. Två tolkningar av ”idealet” finns. Den ena säger att en person för att kunna förverkliga sig själv ska leva i relation till (tillräckligt) många andra personer i den verkliga världen, inte i den digitala. Här påminns vi om Martin Bubers två relationer, Jag-Det och Jag-Du (se Lars Söderholm https://kristenhumanism.org/2026/09/14/jag-och-du/)
Den andra tolkningen är social. Det behövs ett civilsamhälle, med dess och folkbildning, som kan fylla ut gapen mellan individer och den politiska maktens institutioner.
Till sist: Ett ökat gemenskapsunderskott skapar en existentiell tomhet som ökar behovet av information. Och information finns det gott om. Sann och falsk. Cirkeln sluts.
Ekonomer refererar ibland till Greshams lag. I bildlig bemärkelse handlar den om att goda värden trängs undan av dåliga värden. Psykologer, hjärn- och medieforskare får ge sina professionella bilder av informationsöverskott och hur de hanteras.
Men visst är det så att sociala media inte säkerställer sanningsvärdet hos olika påståenden och att sjunkande sanningsvärde ger större utrymme för affektiva förkunnelser. Det kognitiva viker för det affektiva.
Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, påtalade tidigt vad datorer gör med forskning och med vår tankeförmåga. Han har nyligen kommenterat följderna av AI-utvecklingen (https://www.dn.se/kultur/ulf-danielsson-ai-bolagens-domedagsprofetior-ar-en-rokrida/) Han avvisar AI-företagens varningar, att det inom kort skulle finnas kraftfulla AI som självständigt kan orsaka civilisationens undergång. Danielsson lyfter i stället fram risken att företag av misstag släpper ut AI. Som exploateras av vanligt mänskliga illasinnade intelligenser för att slå ut livsviktiga infrastrukturer i våra samhällen.
Danielsson ser AI som ”ett generellt hot mot den mänskliga kreativiteten och vår förmåga att skapa meningsfull kunskap och kultur. I förlängningen kan det leda till ett annat slags civilisatorisk undergång i form av fördumning och allmän livsleda.” Något att betänka för såväl kristna som andra humanister.
Riskerna och möjligheterna med AI beskrivs av påve Leo XIV (https://kristenhumanism.org/2026/07/15/om-manniskans-vardighet-och-ai-vad-tycker-paven/). Kanske en av årets viktigaste texter alla kategorier.
Information handlar om makt. Journalisten Martin Gelin refererar Johan Rockström i en artikel om klimatkrisen (https://www.dn.se/kultur/martin-gelin-den-har-sommaren-fick-min-son-lara-sig-om-klimatkrisen/). För miljövetaren Rockström är klimatkrisen också en informationskris; planetens öde kommer att avgöras av vår kommunikation och hur vi agerar utifrån den.
Vilka gemenskaper ska då bygga upp en ny klimatoffentlighet? Också utanför nätet? På gator och torg. Uthålligt. Som påverkar politiker och regeringar.
Anders Kristoffersson är fil.dr i nationalekonomi och teol.mag. Han var aktiv i KRISS och KHS under tidigt 70-tal, arbetade ett kvartssekel runt millennieskiftet med skatter som byråkrat på Finansdepartementet och är, med uppväxt i SMF, tillhörig, ideell och förtroendevald i Svenska kyrkan (nu i Ålidhems församling, Umeå).
Bild: Anders Kristoffersson